En deckare utöver de vanliga

Egentligen vill jag inte alls kalla Katarina Wennstams böcker för deckare. I alla fall inte om en använder den vanliga deckarmallen där en försupen kommisarie jagar en mördare som inte presenteras förrän i sista kapitlet. Snarare skulle jag vilja kalla dem samhällsskildringar, som visserligen tar plats på poliskontor och i advokatkorrider, men också i människors innersta vrår och tankar, i normer och föreställningar, i hat och rädslor.

Stenhjärtat är en mycket grym berättelse, det tycker en nog även om en inte är förälder. Istenhjartat inledningen kommer ett par hysteriska föräldrar in på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm med sin livlösa sexmånaders bebis. Ganska snart framkommer det att barnet, Gloria, har blivit utsatt för skakvåld och hennes allra närmaste hamnar så klart i blickfånget. Vilka är de? Vad har de gjort och inte gjort? Även om det finns en viss deckarintrig i form av jakt på vittnen och spekulationer om vem som gjort vad, så är Stenhjärtat framförallt en knivskarp samhällsskildring. Wennstam delar i vanlig ordning inte ut några pekpinnar och det får mig som läsare att tänka en hel väldigt massa, så mycket att det nästan gör ont i huvudet till slut. Vad som framförallt får mig att tänka, och det inte bara enkelspårigt, är att hon har så mycket olika karaktärer med så olika bakgrund som alla får komma till tals.

Det finns inte bara en sida av saken. Det är lätt för Shirin Sundin, framgångsrik advokat utan barn, att smälla med pekpinnen men inte lika lätt för den frånskilde kollegan som haft småbarn i omgångar. Vad får en människa att göra som hen gör? Det är fruktansvärda slutsatser, det är plågsamt att lyssna på.

Men kanske ändå att vi då verkligen ska lyfta fram Wennstams böcker som deckare. Riktigt, riktigt bra deckare som verkligen lyfter genren från mansgrisigt gegghål till verkligt intressant, och ofta verkligt hemsk, litteratur.

4 replies on “En deckare utöver de vanliga”

  1. Linnea/Bokblomma skriver:

    Låter som en bra bok! Jag tycker det mesta i deckargenren är rätt kasst.. 😮 Men nu är jag riktigt sugen på att läsa något av Wennstam!

    • Eli skriver:

      Hon är ett guldkorn i deckargenren! Hon har skrivit två serier so far, den förra börjar med Smuts och den senare med Svikaren. Dock så dyker personer från förra serien upp i den senare, så vill man läsa helt kronologiskt bör man väl börja med Smuts. För historien är det dock inte nödvändigt och rent litterärt tycker jag Svikaren och Stenhjärtat är betydligt vassare än Smuts- serien, även om ämnena i Smuts- serien ligger mig varmare om hjärtat..

  2. Anna skriver:

    Hon skriver verkligt viktiga böcker. Tunga att läsa dock.

Kommentera