En magisk stad, en annan stad

Helgen som gick var jag och min kärlek på besök i Prag, en alldeles fantastisk stad med en tung dimma av historia över sig. Tack vare Bokstävlarna lyckades jag också få med mig två böcker som passade alldeles ypperligt att läsa just där: En annan stad av Michal Ajvaz och Mörk ängel av Laini Taylor. Den senare läste jag främst på flyget dit och hem, den första under några magiska timmar på dels det litterära café Slavia och dels en uteservering på en bakgata där vi satt alldeles själva, jag min kärlek och två rejäla ölglas. Vi hittade dit av en slump, så som det verkar som att man hittar det mesta i Prag, och jag minns fortfarande inte hur eller vart.

mork-angelMörk ängel både gillade jag och inte Jag gillade konceptet, att det finns magiska portaler över hela världen, och hur berättelsen byggs upp med de mystiska varelserna som sätter flammande märken på dörrar över hela världen. Jag gillade också huvudpersonen Karou, som är ganska kompromisslös och inte alltid helt trevlig men så mycket mer spännande för det. Fint var också miljöbeskrivningarna och de olika monster, eller kimärer, som befolkar Karous värld och hur magin känns så gammal, som något från förr som blivit undanskuffat av vår värld. Kort sagt gillade jag kontrasten mellan verklighet och magi. Men när Karou träffar en lång, mystisk främling som hon är märkligt dragen till (är ni förvånade?) så börjar det gå utför och fortsätter alltmer. Jag hade kunnat klara mig utan den twisten. Mot slutet tar det sig dock och med några kapitel kvar att läsa vågar jag nog ändå sätta ett slutbetyg på boken – helt okej.

I En annan stad tas läsaren verkligen med till en annan stad, huvudpersonens ögon öppnas genom en en-annan-stadbok (såklart) och han ser den andra staden bakom den verkliga, små magiska glimtar som vanliga människor i sin stress och likgiltighet inte ser. En annan stad är en bok späckad med magisk realism, en sådan fantastisk bok där magin inte känns konstruerad utan sipprar fram likt småbäckar mellan sidorna, får mer och mer kraft och till slut blir en vårflod som spränger fram mellan nästan varje bokstav. Ungefär så som själva staden gjorde när vi var där. Precis som när jag läste Carlos Ruiz Zafóns Vindens skugga i Barcelona älskade jag att läsa om Ajvaz Prag och samtidigt gå på gatorna som det berättas om. I ett oförglömligt kapitel går protagonisten längs Karlsbron, hans ögon har öppnats för magin och han ser hur statyerna på Karlsbron öppnar sig och avslöjar barer där märkliga varelser dricker absint ur höga glas. Samma kväll gick jag själv på Karlsbron och jag lovar att jag nästan såg dem, jag också.

Prag var fantastiskt. Ännu mer fantastiskt var att läsa En annan stad samtidigt.

5 thoughts on “En magisk stad, en annan stad

Kommentera