En (o)spöklig besvikelse

9789163882012_200_huset-mittemot_haftad

Det finns historier som berättas om och om igen trots att alla redan har hört dem. Historien om Jonathan Andersson var en av dessa. Det fanns inte en elev på Uddviksskolan som inte kunde den utantill och ändå slutade den aldrig att fascinera. Det var ingen lång historia och den var inte särskilt komplicerad. Den gick så här: ”Den nittonde oktober 1992 cyklade Jonathan Andersson hem från skolan. Han åt sitt mellanmål och gjorde sina läxor. Sedan gick han upp på vinden och hängde sig. Han var bara tretton år gammal.

Huset mittemot börjar så otroligt bra, en perfekt inledning på vad som skulle kunna bli en gastkramande spökhistoria, eller en thriller med krypande och otäcka förtecken. Men mest är historien om hur trettonårige Joel börjar nysta i vad som egentligen hände i huset mittemot – för Joel bor såklart mittemot det ödesdigra huset där Jonathan hängde sig – en rätt intetsägande och trist historia som har väldigt lite psykologiskt djup och inte får mig att känna någonting för karaktärerna. Alls.

Alex Haridi är manusförfattare och jag vet inte om det är glappet mellan att skriva böcker och skriva film som gör det, men boken skrapar bara på ytan av karaktärerna och istället för en verklig känsla för hur det är att vara ung har lite ”ungdomlig” dialog med slanguttryck slängts in.

Det funkar inte så.

Det finns en ruggig stämning här, något suggestivt som ibland tittar fram i språket och som kanske hade kunnat utvecklats till en bra historia. Det finns något i det dystra Uddviken där historien utspelar sig, något sorgkantat med ett samhälle som satsade allt på en fabrik – och sedan dog när fabriken gjorde det – som är oerhört lätt att känna igen för den som bott i/känt till sådana samhällen. Något hopplöst, övergivet, dunkelt, ödesbestämt. Men det Huset mittemot faller på är att den spretar iväg mellan att vilja vara spökhistoria, utvecklingsroman, psykologisk skildring, thriller och ungdomsbok och istället blir ingenting. Historien hade tjänat mycket på att välja en inriktning, fått mer redaktörsgenomgångar och haft en betydligt bättre känsla för karaktärerna som befolkar den – jag varken förstår dem eller har någon känsla för dem.

Andra som bloggat om boken: Annas bokblogg, Bokhuset, Prickiga Paula, Carolina läser…

2 thoughts on “En (o)spöklig besvikelse

  1. Håller absolut med dig vad det gäller det här med att Haridi har problem med att välja vilken typ av bok det ska vara, nåt jag också tog upp i min egen recension. Välj spår så blir det bättre!

Kommentera