Essensen ur existensen i bilderboken, klimatångest och Revolution Poetry – Litteralund dag 2

Litteralunds andra dag inleddes storartat. Författarna Åsa Lind och Lotta Olsson samtalade med Lunds domkyrkokaplan om att skriva fram essensen ur existensen i barnboken. Jag var lite rädd att det skulle bli ett samtal om religion men det blev det inte. Samtalet kretsade kring författarskap, om hur tanken föder texten och hur texten föder tanken – och kanske framförallt om hur en skriver böcker för barn. Det var ett fantastisk fint samtal som rörde sig mellan hur barn lever på vuxnas villkor, hur en kan bli för liten för en erfarenhet, behöva kliva ur och bli buren över mörkret. Om texten som ett levande ting – om själva livet.

Den något existentiella tråden fortsatte rulla genom dagen. En av de allra mest intressanta samtalen var när klimatforskaren Alexandra Nikoleris samtalade med Mats Strandberg om hans bok Slutet, om klimatförändringar och människors olika sätt att förhålla sig till dem. Frågan ställdes om varför det inte finns skönlitterära skildringar av hur vi löser klimatkrisen, svaret kanske är att motståndet i litteraturen behövs. Slutet benämndes på ett sätt som en fin berättelse om frid, om hur människor börjar bry sig om varandra – är sättet att hantera klimatångesten helt enkelt att få vår dödsångest under kontroll? Eller behöver vi bara inse att klimatfrågan inte är ett framtida hot utan ett faktisk dystopi vi lever i, här och nu?

Mats Strandberg pratade också om den starka mänskliga drivkraften i att lämna ett avtryck av sig själv på jorden. Samtalet avrundades i att det går att bemästra ångesten även med tanken att det du gör för att stävja klimatförändringarna inte bara behöver göras för att det är effektivt – utan för att det är rätt och om världen skulle gå under skulle det fortfarande vara rätt.

Men det mest fantastiska med Litteralund var det avslutande samtalet där Nachla Libre, den konstnärliga ledaren för Revolution Poetry, samtalade med tre av de poeter som medverkar i diktsamlingen med samma namn. Samtalet inleddes med underbar spoken word och handlade sedan väldigt mycket om vad det kan betyda att få uttrycka sig genom en plattform som Revolution Poetry, särskilt när du inte fått en chans att uttrycka dig tidigare. Vad det kan betyda att få frågan ”Vad tänker du?” istället för att få höra påståendet ”Tänk så här”. Att få hjälp att uttrycka sina känslor genom skrivandet och estraden. Att få en plats, ett sammanhang som du tidigare nekats. Robin Nazari, Nebay Meles och Sara Nazari vad otvungna, öppna, ärliga och medryckande – stora stjärnor på en konferens där många lös starkt. Jag har skrivit om boken här. Läs den!

Fantastiska Litteralund!

Kommentera