Fem fina bilderböcker om vintern

Jag hoppas att vintern snart kommer för att stanna. Två gånger har den varit här, och gått igen. Att vintrarna blir kortare och varmare för inte bara med sig rädsla och klimatångest utan också sorg, för med vintern kommer ett lugn den ljusa sommarnatten sällan lyckas bära med sig.

Det är magi, när en bilderbok berättar om frosten så att det nästan nyper i näsan. Vinternatten är kall, mörk och lite otäck när Sara och mamma ska ta sparken hem från mormor. Vinterkväll är fjällvärlden, den knarrande snön och nypet i kinderna. Uppe i himlen, bland stjärnorna, brinner norrskenet. Ann-Helén Laestadius och Jessika Berglund berättar om en magisk sparkfärd, förankrad i samisk kultur men utan att skriva det i text. Det är så fint, och så ovanligt, att det samiska får finnas där utan en tillhörande pedagogisk förklaring. Jag älskar hur Vinterkväll är så fåordig men ändå berättar så mycket. Särskilt mycket tycker jag om grantopparna som sträcker sig uppåt i natten, vilken vid en närmare anblick inte alls är svart utan skiftar i färger av grönt och blått.

Nej, vintern är inte alls bara grå, vit och mörk. Det vet alla som sett solen sänka sig över horisonten i gult och rött en iskall januaridag. Det är den färgpaletten Matilda Ruta målar med i Ninna och dumma mamma, den nyaste boken i serien om Ninna som jag älskar så mycket. Fjällvärlden, med sin snö och sin solnedgång, får kasta sig över sidorna på ett sätt som gör att jag bara vill försvinna in i boken. Och stanna där. Människorna är ganska små och obetydliga i allt det vita, samtidigt är känslorna stora och arga. Ninna vill ha en valp, precis som kompisen hon och mammorna hälsar på under jullovet, har. Men mamma lyssnar inte, hon bara skäller och mobilen bara ringer. Mamma har fått ett nytt jobb som chef, men det är ju inte Ninnas fel. Ninna och dumma mamma berättar om vardagen, om känslor som får utlopp åt fel håll hos både barn och vuxna. Och om längtan efter en valp mitt i den kalla vintern.

Ja, vintern för med sig vila och lugn, men också förändring. När haren som älskar sina rutiner helt plötsligt möter något alldeles okänt i Sen kom vintern, är igenkänningen kär. Det är vintern som vaknar och haren blir förskräckt över sin vinterpäls och allt det vita. Men kanske finns det något härligt i förändringen, också? Per Gustavsson är varsam med harens kärlek till det inrutade livet, men låter också förändringen föra något gott med sig. Det är en konst att skapa bilderböcker som talar till både barn och vuxna, utan att gå över huvudet på barnen. Per Gustavsson gör det som få andra.

Men vintern är också lek, och äventyr. Anna Bengtsson berättar om hur en snöhög livar upp ett helt kvarter i En hög med snöEn dag är snöhögen bara där, det är plogbilarna som inte fick plats med snön någon annan stans. Barnen leker i högen, föräldrarna står bredvid. En docka kommer bort, men allt tinar fram på våren. Snöhögen är ett äventyr, mitt i staden.

Vintern är ofta det, ett äventyr. Hela världen blir annorlunda när snön lägger sig som ett täcke över allt det vanliga. I Kurrans & Pigans vinteräventyr närmar sig den kalla årstiden, Pigan ska gå i idé och de har samlat mat hela vintern. Så en dag är marken täckt av frost, allt är nytt och spännande. Kanske Pigan inte ska gå i idé i år? En snöstorm gör vinterpromenaden till ett äventyr, det var nog ganska tryggt hemma i stubben ändå. En hel vinterdag ryms i Lisa Moronis äventyr, allt från den kalla kälkfärden till det varma gula ljuset av en lykta i snökojan.

Kommentera