Finns det så här mycket serier eller är det bara så att jag dras till dem?

Av någon anledning har mitt läsande blivit alldeles rörigt den senaste tiden, framförallt när det gäller serier. Våren har varit händelserik och ganska stressig och när jag har mycket att göra och tänka på läser jag gärna ungdomsböcker – av någon anledning verkar det då oundvikligen också bli serieläsning (nu tänker jag alltså inte på grafiska romaner utan helt enkelt böcker som ingår i någon form av serie).

Av de senaste tio böckerna jag har läst har sex stycken ingått i serier. Fem av dem har varit ungdomsböcker. De flesta har visserligen varit skräck- eller fantasyböcker och de genrerna skrivs ju ofta i serieform även när det gäller vuxenböcker, men jag tycker det verkar som att det här framförallt är en åkomma som ungdomsböcker lider av.

Varför är det så, att ungdomsböcker alltid verkar komma i set om minst tre? Är det för att författarna helt enkelt har så mycket att berätta om? Tror de att läsarna tappar intresset om böckerna är för långa? Eller vill de bara spinna vidare på ett fungerande koncept?

Här går i och för sig att göra skillnad på serier och serier – serier som från början är tänkta att vara en serie och serier som får uppföljare. Vissa böcker, som Cirkelntrilogin, har en alldeles för invecklad och intressant historia för att få plats i en enda bok. Men vissa böcker, som nyligen lästa Anna klädd i blod, är helt avslutade efter första boken – ändå kan man vara relativt säker på att det finns minst en till. Och då är det ju svårt att låta bli att läsa den, eller hur?

I början av det här året lovade jag mig själv att bara nöjesläsa. Inga utmaningar, främst för att kurslitteraturböckerna utmanar mig alldeles tillräckligt. Och jag tänker hålla mig till det. Men jag kommer ändå försöka mig på att slutföra de serier jag påbörjat (och kanske försöka att inte påbörja ännu fler) innan röran sprider ut sig ännu mer.

Så det blir kanske en hel del prat om böcker i serier i bloggen i fortsättningen. Men jag lovar att det inte blir uteslutande för jag har även böcker i läshögen som är nog så fristående – Makalösa kvinnor till exempel, som jag är jättenyfiken på. Rum 213, som jag velat läsa ända sedan jag lyssnade på Ingelin Angerborn på Bokmässan i höstas.

Det här är ett fenomen jag inte funderat över särskilt mycket tidigare. Jag vet inte ens om det existerar eller om jag helt enkelt bara dras till sådana böcker (men jag har för mig att Beroende av böcker diskuterade det i sin blogg för en tid sedan också).

Vad tycker du?

8 reaktioner på ”Finns det så här mycket serier eller är det bara så att jag dras till dem?

  1. Jag har också tänkt på att det finns väldigt många serier, särskilt när det gäller YA. På sätt och vis förstår jag att det är praktiskt för författarna inte ständigt behöver introducera nya karaktärer och miljöer utan kan fortsätta med samma genom flera böcker, Men mer än en gång har jag avstått från att läsa en bok för att det varit del 1 av 8, eller liknande… Det är verkligen inte alltid handlingen håller för att fortsätta i bok efter bok, och det känns trist med en serie som börjar bra och sedan inte når upp till samma standard som tidigare delar.

    1. Ja, eller hur. Vissa serier har jag också börjat på och sedan lagt av för att jag insett att historien helt enkelt inte *kan* hålla för 10 uppföljare… Ändå är det svårt att sluta läsa en serie tycker jag, man vill veta hur det går men man vill inte lägga massa timmar på böcker som inte är bra heller. Svårt, det där.

  2. Jag verkar också dras till serier, deckare brukar ju också tendera att ha en himla massa uppföljare och pågå i evighet..

    1. Ja, de verkar ju ha det! Och även om deckare ofta har fristående uppföljare så tycker jag ändå det känns fel att börja mitt i en ”serie”. Man vill gärna läsa från början även om det egentligen inte behövs.

  3. Det har blivit mycket serier på sista tiden här med. Det är som sagt en älsa/hata-relation. Mn vill ha mer av det goda, men ibland står det en upp i halsen och man kan inte sluta läsa i alla fall….

    1. Jag håller med! Man vill inte sluta, jag vet inte om det bara beror på att man vill veta hur det går men för mig är det nog lite bokligt kontrollbehov också.. Det stör mig om jag har börjat på en serie och inte avslutat den. Man kanske får ta sig lite bokterapi så man kan kan avsluta serier man inte gillar 😉

Kommentera