Flickan och skulden & En riktig våldtäktsman – Katarina Wennstam

Flickan och skulden är en uppgörelse med samhällets syn på våldtäkt idag – eller 2002 när boken gavs ut men helt ärligt så verkar det inte som om så mycket har förändrats i vår bild av våldtäkt, även om en hel del har förändrats med lagstiftningen.

Katarina Wennstam inriktar sig främst på skuldfrågan – varför får kvinnan skulden för en våldtäkt, varför anses det vara ”hennes eget fel” i vissa situationer och varför kan män frias av en domstol på grund av kvinnans klädval och alkoholintag? Det är skrämmande frågor, men ännu mer skrämmande är svaren som uppdagas i de domstolsprotokoll som Wennstam redovisar och de intervjuer hon har gjort med åklagare, offer och gärningsmän och som visar på att vissa kvinnor har lättare att bli trodda än andra och att vissa kvinnor inte har en chans i rättssalen – beroende på just klädval, alkoholhalt och huruvida gärningsmannen kommer från botten eller toppen av samhället.

Lagar kan förändras, och har bevisligen så gjorts sedan boken gavs ut, men vem jobbar på att förändra samhället? Lika skrämmande som domstolsprotokollen är ungdomarnas syn, en tjej som har legat med många killar är en hora som det är okej att våldta, men en kille som gör samma sak får bara en high five. Jag tror, tyvärr, att en hel del ungdomar fortfarande får de ”reglerna” inpräntade, åtminstone var det fortfarande så när jag gick i skolan och det är inte så många år sedan.

Flickan och skulden läser jag på några timmar men det kommer ta mycket längre tid innan den lämnar mig för den gör ett oerhört djupt intryck.

Samma gäller för En riktig våldtäksman som fokuserar på gärningsmannen istället för offret. Det är många som säger att ”ja men hon får ju skylla sig själv” när hon blev våldtagen efter att ha följt med en okänd man hem, men samma personer vill inte kalla alla män för potentiella våldtäksmän. Varför är det så? Varför är det bara vissa våldtäksfall som tas upp i media och därmed skapar en helt annan bild av den vanligaste våldtäksmannen än vad som egentligen är verklighet? Katarina Wennstam intervjuar flera våldtäktsmän på ett ungdomsvårdsboende och granskar också vad medierna ger för bild av våldtäkt och den ”typiska” våldtäksmannen. Framförallt visar hon hur samhället har så svårt att se vanliga, skötsamma och duktiga pojkar som våldtäksmän, då förskjuts istället skulden till kvinnan.

Även slutsatserna här är skrämmande, inte bara hur väl ingrodda vissa fördomar är utan även hur media verkar för att spä på dem ännu mer. Enligt Wennstams undersökning finns det ett klart mönster på vilka våldtäkter som tas upp av media – det är oftast sådana där förövaren har utländsk bakgrund och där offret är svenskfödd och väldigt ung, samt att hon inte känner förövaren. Bilden som skapas av det mönstret är självklart att alla våldtäkter begås av personer med utländsk bakgrund, och vad gör det för främlingsfientligheten i Sverige? Ganska mycket, är det troliga svaret. Detta medan våldtäkter som begås i hemmer, i relationer och av svenskfödda män skuffas undan, trots att det är det är de som enligt undersökningarna i En riktig våldtäksman i realiteten står för den största procenten.

Både Flickan och skulden och En riktig våldtäksman är böcker som alla – alla, utan undantag och verkligen inte bara kvinnor – borde läsa och framförallt ungdomar. För, som Wennstam också påpekar, var är jämställdhetsbiten i skolornas sexualundervisning idag? Jag vet inte om det har förändrats sedan jag gick i högstadiet för knappa tio år sedan men då var det ingen som pratade om rätten att säga nej, det var bara biologi och det är ju faktiskt bara hälften av sanningen. Medan tjejer får höra att de inte ska gå hem själva på natten, absolut inte gena genom parken och inte ha för korta kjolar, får verkligen killar höra att man ska respektera en tjej som säger nej?

0 thoughts on “Flickan och skulden & En riktig våldtäktsman – Katarina Wennstam

  1. Jag läste båda böckerna för många år sedan och tror som du att de är minst lika aktuella idag för att inte mycket har hänt. Jag minns den vardag jag levde i när de kom och att jag inte blev chockad, men väldigt nedslagen. Jag vet också att jag idag, känner och har känt flera kvinnor som blivit våldtagna men inte anmält. Man vill inte bli våldtagen än en gång, eller tycker faktiskt själv, precis som samhället, att de fått skylla sig själva eller att det inte var våldtäckter på riktigt. ”De var ju fulla”, exempelvis. Fruktansvärt är vad det är.

    Däremot kan jag säga att nej, på vår skola där jag jobbar får tjejerna som går i linne och strumpbyxor inte höra att de lockar fram något hos killarna. Fast nog snackas det i lräarrummet om lämpligheten i deras klädsel ändå förstås. och jo, killarna får höra att de ska respektera tjejerna oavsett hur de ser ut eller vad de har på sig. Så där har det ändå hänt något.

  2. Läste Flickan och skulden för flera år sedan, men mina tankar återvänder fortfarande till den boken. Mycket lärorik, pedagogisk och tankeväckande. Kanske är det så att de sker en viss förändring i samhället som Bokomaten upplever, men tyvärr så tror jag att många våldtäktsoffer fortfarande ifrågasätts, kvinnor som män – för det finns ju faktiskt män som våldtas också. Och det finns kvinnliga förövare.

  3. tankeväckande, har inte läst den men kommer definitivt läsa den. Har bara läst SMUTS av Katarina Wennstam tidigare.

Kommentera