Förbundsbryterskan – Anders Björkelid

Förbundsbryterskan är tredje boken i en serie och recensionen på första boken, Ondvinter, hittar du här. Recension av andra boken, Eldbärare, hittar du här.

Tredje boken i Anders Björkelids enormt fina serie handlar om tvillingarna Sunia och Wulfs fortsatta kamp mot Kylan och deras försök att förstå vilket uppdrag deras far lämnade åt dem. Även tidigare böcker har varit mörka men Förbundsbryterskan är den hittills tyngsta i serien. Döden är närvarande hela tiden även om det inte är döden som man vanligtvis kanske berättar om den. Sunia och Wulf får verkligen gå igenom en resa både fysiskt och psykiskt och tvillingbandet mellan dem både återupprättas och förstörs när de möter både sina egna minnen och demoner och underjordens alla märkliga varelser. Tvillingtematik i böcker är ofta spännande och Sunia och Wulf är verkligen något speciellt. Berättarrösten i första boken var både fascinerande och annorlunda, den var både ett ”jag” och ett ”vi”, bandet mellan dem var påtagligt och det var ett annorlunda sätt att läsa. I andra boken försvann det och jag sörjde berättarformen, men i tredje boken blir det både och, och det vävs trådar mellan tvillingarna samtidigt som de får lära sig att stå på egna ben.

Framförallt Sunia, något som anades i första boken och fick ta allt mer plats i den andra. Jag tyckte verkligen om hur det i andra boken berättades om Rytmen och Traditionen, Blodets egen tradition för hur kvinnor respektive män ska bete sig och framförallt tyckte jag om hur Sunia bröt mot de föreskrifterna. Här blir hon ännu mer av en trotsig fackla mot ett ishav av förbund och traditioner, något som redan avslöjas i titeln. Förbundsbryterskan.

Jag tycker Anders Björkelid ger sig ut på farliga marker när döden får spela så stor roll i handlingen, svåra frågor får ta stor plats men ändå blir det aldrig svajig eller rörigt. Det är svårt att ge sig in på så stora frågor utan att man tappar greppet och det blir flummigt, men jag tycker han lyckas fantastiskt bra. Det är märkligt, det är annorlunda och det är ibland svart som natten – men berättelsetråden tappas aldrig bort och de vindlande vägarna bär trots allt fram berättelsen på ett fascinerande sätt, hela vägen.

Jag är fortfarande otroligt fascinerad av Anders Björkelids fina språk, inte bara uppbyggnaden utan också orden som känna både främmande, nära och spännande. Ord som Hösthagga, nattyngel, bengnagerska, Ändlösamyren, vildeld, vitterspår. De andas sagor och sägner precis som Nolafolket i boken gör och jag tycker om att Anders Björkelid använt sig av Malåsamiskan till Nolafolkets språk. Jag är smålänning som bor i Norrland men min pojkvän är av samesläkt och i somras var vi just vid en sådan omtalad vitterplats långt in i de jämtländska skogarna. Även om man inte helt och fullt tror på dem så har sagor en speciell makt, åtminstone för mig, och ingen av oss vågade gå ut på vitterplatsen.

Anders Björkelid vet till fullo hur man utnyttjar den makten och Berättelsen om Blodet är ingalunda en upprepning av nordisk mytologi men likväl finns det små aningar av sagor och myter, spunna på ett helt eget vis och jag älskar det verkligen.

Det var som om själva landskapet var en väv av sägner och historier för honom. Som om vi inte färdades över berg, utan genom ord.

Lite på samma sätt är det med Anders Björkelids språk. Själva resan är också ett äventyr men framförallt bärs man i Förbundsbryterskan fram av ord och meningar som är djupa och vackra och jag vill aldrig att det ska ta slut.

Den skrattande mannen gick för att söka ett allvar att stå stadigt på. Så att hans kärlek inte längre var skvalpande vågor mot kvinnans fötter.

Bokstävlarna har också läst och tycker det är den bästa i serien. Jag håller med!

Natur och Kultur, 2011

Köp boken på Bokus eller Adlibris.

11 thoughts on “Förbundsbryterskan – Anders Björkelid

Kommentera