Getingfabriken – Ian Banks

Getingfabriken har beskrivits i många, och skilda ordalag. Berättelsen om pojken Frank som växer upp med sin pappa på en ö utanför Skottlands kust och blir mördare av både djur och människor, har verkligen delat läsare i olika läger. Saxat från Bokus hemsida ser några uttryck om den ut så här:

»Getingfabriken är en udda insekt. Bisarrt nog känns den ofta mindre som en uppvisning i mänsklig grymhet och mer som en klassisk raggsocksvåt engelsk arbetarungdomsskildring med en rejäl portion humor. Roland Adlerberth gör ett lysande jobb med att fånga Franks språk.« BJÖRN WALLER, DAGENS BOK

»En totalt vriden, äcklig och brutal liten historia som samtidigt är fullständigt fascinerande.« BOKFETISCHIST, en av årets böcker 2012

»En gotisk skräckhistoria av helt exceptionell kvalitet. Makaber, bisarr och omöjlig att lägga ifrån sig.« FINANCIAL TIMES

9789174991307_200_getingfabriken_pocketDet har tagit mig lång tid att börja skriva en recension av Getingfabriken. Den var en av de mest avskyvärda böcker jag läst på länge men samtidigt kunde jag inte låta bli att fascineras av uppväxtskildringen, ensamheten, klassperspektivet, naturbeskrivningarna. Det finns så mycket bakom allt äckel och det är heller inte särskilt svårfångat, det ligger där precis under ytan och skvalpar och får en att som läsare hela tiden ställa frågor.

Jag är fortfarande inte helt säker på vad jag tycker om den här boken. Bitvis är den genial, bitvis ville jag nästan lägga ifrån mig den för att jag mådde så dåligt. Jag skulle nog inte rekommendera den till känsliga personer men luttrade skräckläsare och läsare som är intresserade av skräck och klassperspektiv i en blodig blandning uppskattar den säkert fortfarande. Nog tycker jag att Modernista gjorde helt rätt i sin nyutgivning och nog är ”kultklassiker” en adekvat beskrivning.

Kommentera