Gömda i historiens mörker

Ni vet väl att kvinnliga vikingar också stred? Att de blev begravda med sina vapen och att man bara trott att det var män fram tills att vetenskapen bevisade motsatsen. En kvinnlig stridande viking kallades för sköldmö.

Det här yttrades av en bekant på en picknick i somras där vi pratade om kvinnor, män, patriarkatet, feminismen, revolution, kärlek, utsatthet, fattigdom och mycket annat. Det var en fantastisk eftermiddag. Ungefär samtidigt läste jag Pirater! av Celia Rees och strax därefter Mary Jones historia av Elin Boardy.

piratesPirater! är en otroligt spännande äventyrsberättelse men också både metafiktiv och feministisk. Att pirater har fascinerat människor i århundraden är ingen nyhet, och detta spelar Celia Rees på när hon inleder boken med att låta hennes protagonister berätta sin historia för den piratintresserade Daniel Defoe. Det här är inte bara ett metafiktivt grepp utan även ett ganska djärvt sådant då Daniel Defoe visserligen ansågs vara Captain Charles Johnson, författaren bakom A General History of the Pyrates som publicerades 1724-1728, men så vitt jag vet är inte denna tes bekräftad. Ännu mer intressant blir det om en tar i beaktande att A General History of the Pyrates faktiskt hade två kvinnor i de ledande rollerna, närmare bestämt Anne Bonny och Mary Read – som inte var de enda kvinnliga piraterna under dessas guldålder men nog kan sägas vara de mest berömda.

Så, är de två protagonisterna i Pirater baserade på Anne Bonny och Mary Read? Nej, det tror jag inte, för däri skiljer sig deras historier åt för mycket. Men jag kan nog tänka mig att Celia Rees, liksom säkert många andra inkluderat mig själv, läst mycket om och varit mycket inspirerad av historien om de två kvinnliga sjörövarna som seglade under Calico Jacks sjörövarflagga. Både Anne Bonny och Mary Read föddes utanför äktenskapet och kläddes i pojkkläder men medan Marys väg till sjöröveriet gick via tjänst i flottan under falskt namn, togs Anne med till USA för att giftas bort men rymde och anslöt sig till Calico Jacks sjörövarband.

Så förtäljer historien. I Pirater är Nancy dottern till en rik plantageägare och även hon förs från England till USA för att bli bortgift, något hon ännu inte vet om. När det uppdagas rymmer hon tillsammans med Minerva, som har hållits som slav på plantagen. Tillsammans tar de värvning på ett piratskepp och flyr undan Nancys tilltänkta make.

Forskare anser det bortom tvivel att Anne Bonny och Mary Read har levt och verkat som pirater, även om detaljerna är omdiskuterade. Mycket av det jag skriver om här har jag hämtat från boken Iron men, wooden women, Gender and seafaring in the Atlantic World 1720-1900, en studie just om kvinnors roll i sjöröveriet. Den rollen var större än en kan ana, så som det ofta är med kvinnors roll i historien. Den har suddats ut, förminskats, plockats bort, trampats på, klivits över.

iron-men-wooden-women

Iron men, wooden women är en mycket fascinerande bok, även om en kanske behöver ha ett intresse för pirater för att orka ta sig igenom de många hundra sidorna. Här finns inte bara berättelser om kvinnor som klädde sig i manskläder och slogs på de sju haven, utan också om de som stannade hemma. Fruar, döttrar, familjer – också det roller som ofta förbisetts av historieskrivningen.

mary-jones-historia-nedtecknad-av-mej-sjalv-och-alldeles-uppriktig-om-mitt-liv-samt-om-dolores-john-silver-sa-som-jag-fatt-det-berattat-for-mej-av-domMary Jones historia läste jag inte länge efter Pirater!, och även om det på vissa sätt är en helt annan sorts bok, berör den ändå på något sätt samma ämne – just det att det ofta är männens historia som beskrivs i historieböckerna. De flesta känner väl till Robert Louis Stevensons Skattkammarön, en av grundpelarna i piratfiktion, men här berättas den på ett helt nytt sätt. Long John Silver är både huvudperson och en bifigur, betraktad av Mary Jones som anställs som tjänsteflicka på krogen Kikaren. Kikaren drivs av Long John Silver och hans hustru Dolores, och allra mest tycker jag att det är Dolores som är huvudperson. Mary Jones betraktar Long John Silver med stora ögon, en inledande rädsla byts sakta men säkert mot fascination och trygghet men samtidigt är det Dolores historia som allt mer tar plats och detta tycker jag är fantastiskt skrivet av Elin Boardy.

Jag älskar att böcker, må det vara fiktion eller fakta, fiskar upp glömda kvinnor och deras roll i historien och berättar om den. För vi vet att historieskrivningen till stor del är författad av män och även om det må vara män som genom historien har tagit sig den största platsen, så är det en lika stor sanning att den del kvinnor har haft många gånger har blivit förbisedd. Det behöver berättas mer om dem.

2 thoughts on “Gömda i historiens mörker

  1. Jag läste också Mary Jones historia för ett tag sedan och gillade också verkligen denna kvinnornas Skattkammarön. Mary Jones skulle också kunna vara en Skattkammröns Jim, bara det att ingen tänker sig väl att hon som tjej ska med på skattjakt liksom. Männen åker på äventyret och kvinnorna stannar hemma, typ. Tycker om historier som lyckas skildra ett mer ”vanligt” kvinnoöde (helt vanlig är ju inte Mary visserligen, men ändå) med all den dramatik som också finns i ett sådant. Alla är värda att få sin historia berättad, inte bara historiens modiga undantag. Dock med det inte sagt att jag inte tycker att det verkar oändligt intressant att läsa om piratbrudarna också!

Kommentera