Green Day, Ullevi, 5 juni 2010

Det är svårt att veta vilka förväntningar man bör och inte bör ha inför en konsert. Konserten jag och Tella såg med Muse i Stockholm förra hösten var bland de bästa i mitt liv, och även om Muse kanske ligger närmre mitt hjärta än Green Day så har jag lyssnat på Green Day betydligt många fler år än Muse.
Nåja, sju-åtta mer år i alla fall. Under den tiden har jag hunnit samla på mig en hel del favoritlåtar och framförallt hunnit placera American Idiot på min hylla med de allra bästa album som någonsin har gjorts i musikhistorien.

Vem skulle kunna ana att jag skulle få höra de flesta av mina favoritlåtar live på Ullevi? Eller att Billie Joe Armstrong & company skulle leverera en så galen, utflippad, musikalisk och härlig konsert? Jag har förvisso sett honom hoppa runt i samma gummiboll- stil på ett flertal live-DVD:er men det är ändå inte samma sak som att uppleva det i verkligheten. Han var – som Tella så elegant uttryckte det och som jag inte hittar någon bättre metafor för – ”en femåring på speed i leklandet”. En sådan glädje, energi och total lycka över att stå på scenen är otroligt smittsam och det är svårt att inte le över hur tydligt det står skrivet i sångarens ansikte och vilda infall hur mycket han älskar det. Det är faktiskt bland det bästa med hela konserten.

Härligt är också hur otroligt bra det låter. Låtarna levereras inte bara med säkerhet och stil utan oftast låter de bättre än de gör på skiva, ackompanjerade av ett evigt återkommande ”heeey-hooo” från Billie Joe som han aldrig tycks tröttna på. Min favorit Hitchin a ride fick jag höra ganska snart, även om jag fick vänta ända till extranumren på Jesus of Suburbia och Good Riddance. Tella fick höra sin Minority och även en gemensam favorit från nya skivan, The Static Age, spelades. Den i min mening allra bästa låten på 21st Century Breakdown är Little Girl och den fick jag inte höra men det hade jag inte förväntat mig egentligen, heller.

Och det gjorde faktiskt inte så mycket. Låtlistan var ändå väldigt diger och bandet höll på i två och en halv timme, två och en halv väldigt välfyllda och snabbt försvinnande timmar som förutom musik och spex på både hög och låg nivå också innehöll två medleyn – till publikens stora jubel. Det var välkända låtar och det blev allsång på både Highway to hell och Hey Jude. Vem hade kunnat förutse det?

Allsången för övrigt, den var det toppbetyg på. De flesta i publiken verkade kunna, ja i stort sett alla låtarna och första versen och refrängen i Boulevard of Broken Dreams skötte publiken alldeles utmärkt själva, Billie Joe behövde inte sjunga en ton och var märkbart rörd över det (”You’re better than America!”)

Jag kan hålla på ännu längre men ska inte orda så mycket mer nu. Kort sagt var det en härlig konsert, och inte bara den, inramningen med en fantastisk publik och en sol som sken från en klarblå himmel och sedermera försänkte Ullevi i en strålande solnedgång, det var inte dåligt det heller. Jag hade en fantastisk helg i Göteborg med Tella, jag hoppas verkligen inte det behöver dröja lika länge till nästa gång!

Några bilder (klickbara):

Låtlistan:

  • Song of the Century (intro)
  • 21st Century Breakdown
  • Know Your Enemy
  • East Jesus Nowhere
  • Holiday
  • The Static Age
  • Give Me Novocaine
  • Are We the Waiting
  • St. Jimmy
  • Boulevard of Broken Dreams
  • Nice Guys Finish Last
  • Burnout
  • Hitchin’ a Ride
  • When I Come Around
  • Iron Man / Sweet Child O’ Mine / Highway To Hell (medley)
  • Brainstew Jaded
  • Longview
  • Basketcase
  • She
  • King For a Day
  • Hey Jude / Shout / Earth Angel / My Generation / Satisfaction (medley)
  • 21 Guns
  • Minority
  • American Idiot
  • Jesus of Suburbia
  • When It’s Time
  • Wake Me Up When September Ends
  • Good Riddance (Time of Your Life)

Lika som bär?

0 replies on “Green Day, Ullevi, 5 juni 2010”

  1. Tella skriver:

    Iofs var det Holiday jag ville höra mest av allt, men Minority får mig att studsa, den också 😉

Kommentera