En haj simmar bäst ensam

Magistern säger: »PRATA HÖGT.«

Mamma säger: »Var inte blyg!«

Men jag är mer tyst och arg. Som en haj. Magistern vill att alla barn ska vara bläckfiskar som räcker upp alla sina åtta armar på en gång. Han förstår inte att det finns hajar också. Hajar är tysta, de säger ingenting. De simmar runt och gör vad de vill. Ingen bråkar med dem, ingen vågar säga PRATA HÖGT till en haj. Hajar har inga händer, så jag skulle inte kunna räcka upp handen. Och när jag vill sitta ensam och läsa på rasten och magistern frågar: »Är du ledsen, Jenny?« så kan jag bara svara: »Hajar gillar att simma ensamma.«

Tänk om jag hade fått Haj-Jenny i min hand när jag var åtta år och hade precis samma sorts utvecklingssamtal som Jenny har i boken, de med en lärare som suckar lite och säger ”Du måste prata mer på lektionerna!” Precis som Jenny har så hade jag alltid alla rätt på proven, jag var förmodligen den som lånade allra mest böcker i vårt skolbibliotek – som också helt enkelt var en hylla i kapprummet – men det räckte ändå inte till. För att jag inte räckte upp handen och gjorde min röst hörd på lektionerna. Tänk vilken samhörighet jag hade känt med Haj-Jenny, då.

Nu brister mitt hjärta lite för oförståelsen Jenny, och andra introverta barn, fortfarande möter. Jag önskar att alla barn i åldern 5-9 år får träffa Haj-Jenny och jag önskar verkligen att varenda lärare till en låg- eller mellanstadieklass läser den här fantastiska boken. Jag hoppas också att den nomineras till Augustpriset för en så fantastisk debut som så väl skildrar ett barns tankar – och dessutom är sådär självklart inkluderande som en önskar att alla böcker skulle vara – har jag inte läst på länge.

Natur och Kultur, 2017.

Köp boken på Bokus eller Adlibris.

Andra som läst: Prickiga Paula, Biblioteksbubbel, romeoandjuliet.

2 replies on “En haj simmar bäst ensam”

  1. sarasbokblog skriver:

    Ja, det är nog ganska många som känner igen sig i Jenny.

Kommentera