Halvblod – Sofie Trinh Johansson

Aveline lever ett tillbakadraget liv med sina föräldrar, på grund av ett hjärtfel måste hon leva i stillhet och har aldrig ansträngt sig. En dag vänds hennes verklighet upp och ner när den mystiske Billy kommer in i hennes liv och på vinst och förlust följer hon med honom i en galen flykt för sitt liv.

Jag gillar Halvblod. Så mycket att jag säkert hade sträckläst den om det inte fanns tråkiga saker som jobb, sömn och mat. Nu tog det några dagar men sidorna bara rusar förbi för det är både spännande och intressant. Vad som främst är intressant är att det onda och goda i berättelsen inte nödvändigtvis befinner sig på två totalt skilda poler, och att vampyrmyten delvis tillåts sväva ut och bilda sina egna grenar. Jag gillar vampyrerna, jag gillar vampyrmyten som skapas och hur de är tecknade.

Delvis. Ibland blir det alldeles för mycket Twilight av det hela. Inte själva grundhistorien, men små saker. Aveline som campar tillsammans med en kall vampyr och en varm vän, vampyrer som kör Mercedes, vampyrer som är läkare, vampyrer som har oändligt med kreditkort. Det finns mer men jag vill inte spoila för mycket. Små saker här och där men tillsammans blir det mycket och det är synd, för resten av tiden är Halvblod riktigt bra och den fängslar mig verkligen.

I övrigt gillar jag vampyren Billy. Han är komplex och spännande och skapar många frågor som jag hoppas blir besvarade i kommande två delar i den planerade trilogin.

Men den mest intressanta karaktären är Aveline själv. Hon befinner sig verkligen i ett gränsland mellan att vara vampyr och människa, mellan att vara ond och god. Det är alltid så mycket mer fascinerande att läsa om en karaktär som befinner sig i en gråskala än en som är målad i helt svart eller vitt och Aveline är så mycket grå som det bara går. Godhet och ondska blandas på ett fascinerande sätt och det är en suggestiv, psykologisk spänning Sofie Trinh Johansson får fram med den vackert tecknade Aveline.

Jag är lite tveksam till alla Twilight- vibbar men jag kommer definitivt fortsätta läsa serien. Halvblod är spännande, en riktig bladvändare, dessutom är den suggestiv och psykologisk och jag ser fram emot att läsa fortsättningen.

Mörkersdottir förlag, 2011.

Fiktiviteter och Beas bokhylla har också läst.

Köp den här eller här.

11 reaktioner på ”Halvblod – Sofie Trinh Johansson

  1. Pingback: Ny recension «
  2. Pingback: Ny recension «
    1. Det är en ganska komplicerad fråga som det egentligen inte går att säga ja eller nej till, det är lite därför jag tycker så bra om henne. Komplexiteten 🙂 Och dessutom är det en grov spoiler, vill du verkligen veta?

    1. Det är en ganska komplicerad fråga som det egentligen inte går att säga ja eller nej till, det är lite därför jag tycker så bra om henne. Komplexiteten 🙂 Och dessutom är det en grov spoiler, vill du verkligen veta?

  3. En helg tog det och den var utläst 🙂 Hur snabbläst som helst. Gillade den starkt och gillade också att Aveline var så komplex. Vill genast sätta tänderna i del två, höhö. 🙂

Kommentera