Hemma igen efter ett något mindre helgäventyr söderut

Sedan i fredags har jag varit i Stockholm och inte gjort något särskilt alls förutom att ränna på stan med min pojkvän och tvinga mig själv att inte gå in i så många bokaffärer att jag till slut måste köpa någonting. Men nu, sen några timmar tillbaka i alla fall, är jag hemma igen och räddar min stackars RSS- läsare från att explodera av allt nytt som har hänt i bloggvärlden sen jag föll ifrån kontakt med internet i fredags. Min pojkvän, som just för tillfället är lite bosatt i Stockholm, har inget bredband och jag drar mig för att köpa mobilt bredband när jag redan har fast hemma. Men om två veckor ska jag lämna hemmet och datorn och bredbandet i – ve och fasa – sex dagar och nog känner jag mig lite som en internetberoende och gravt bloggskadad liten person men kan min RSS-läsare klara sig själv i sex dagar? Och tänk på allt jag missar! Som nu, när jag kommer hem och läser att Titti på Hellre barfota än boklös var i Stockholm samtidigt som jag och besökte just den Avenge Sevenfold- konsert min pojkvän försökte släpa med mig på och som enligt Titti var kanon. Så kan det gå! Och hårdrockskonsert blir det ändå för oss snart, biljetter till Helloween på Fryshuset den 11/12 är bokade och klara (och det är också då jag kommer vara borta från blogg- och internetvärlden om jag inte viker och skaffar mig ett mobilt bredband också). Dessutom läser jag hos Glory Box att Buffy ska göras som film och att Joss Whedon lämnas utanför, en stillsam följdfråga är ju hur de tänkte där? (Nej förresten, inte stillsam, Hur tänkte de där??? Och vem kommer vilja gå och se filmen? Inte Buffyfans, det känner jag på mig.)

Övrig tid i Stockholm har jag mest suttit och gapskrattat åt Allan Karlssons tokigheter i nyligen utlästa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, medan min pojkvän då och då tittat åt mitt håll och undrat om jag är knäpp på riktigt (vilket såklart kan diskuteras). Allra värst var det när jag sent på kvällen, i sängen, läste om hur Allan skulle spränga räven i luften – ni som läst boken vet vad som händer – och jag i min övertrötthet fick ett skrattanfall jag knappt hämtade mig från. Jag var tvungen att lämna de tre sista sidorna åt morgondagen och ändå låg jag och fnissade ända tills jag somnade. Även jag har fallit för masspsykosen av denna bok, den är precis så rolig som alla säger att den är även om jag tappade intresset någonstans halvvägs – i ett par sidor eller så. Recension dyker upp sedan och nu ska jag återgå till läsningen av Flykten från Berganien – jag föredrar att hellre dra med mig två pocketböcker än en inbunden på tåget, på något sätt inbillar jag mig att det blir lättare och tar mindre plats…

Kommentera