Hick-och-skrämselvintern fortsätter…

För ungefär en månad sedan funderade jag över mörkermånaden januari och hur mycket skräcklitteratur man egentligen konsumerar då, bara för att det är vinter och mörkt och eländigt. Jag läser i och för sig gärna skräck året om, men både under januari och februari i år har läsningen närt min kära skräckådra lite extra. Det är bara denna månadens recensionsexemplar (som Alex Schulmans bok med den långa titeln ni vet, och Cap Esterel från Thorén och Lindskog till exempel) som har hindrat mig från att totalt falla ner i mörkrets dunkla lilla vrå.

I januari var det Styggelsen, Döden på en blek häst, Offerrit, Låt de gamla drömmarna dö och Birdman som stod för höjdpunkterna. I februari har Skymningsinferno, Sharp Objects och nyligen utlästa Salem’s Lot försett mig med mörker så det räcker och bli över och jag har en reservation på Legend av Richard Matheson på biblioteket som jag väntar otåligt på. Idag ska jag krypa upp i soffhörnet med Drood av Dan Simmons som har stått och väntat länge i min bokhylla (alltså är jag också duktig och plockar olästa böcker ur hyllan istället för att skaffa hem nya på, låt oss säga, bokrean…) Jag misstänker dock starkt att jag snart kommer införskaffa The Terror av samma författare, men med tanke på att den utspelar sig på Arktis och att vinden här hemma bokstavligt talat visslar om knuten och termometern visar på ungefär -22, blir det kanske för mycket? Kan det bli för mycket i skräckväg? Vad tycker ni?

0 replies on “Hick-och-skrämselvintern fortsätter…”

  1. Tror inte att det kan bli för mycket skräck. Jag blir så sugen på många böcker på din lista…när ska man någonsin hinna läsa alla böcker man önskar läsa?

Kommentera