Hjärtdjur – Herta Müller


Jag önskade att kapten Pjele skulle vara tvungen att bära på en säck med alla sina döda. Att hans nyklippta hår skulle lukta nyklippt kyrkogård, när han satt hos frisören. Att hans brott skulle stinka, när han på kvällen satte sig vid bordet bredvid sitt barnbarn. Att detta barn skulle äcklas av fingrarna som gav det kakorna.

Herta Müller berättar på ett väldigt intrikat och sanslöst vackert språk hur det var att leva i Rumänien under Ceausescus styre. Det är svårt att följa med och svårt att tyda alla metaforer som staplas på varandra, jag tvingar mig själv att läsa långsamt för att inte missa något men ändå slår jag ihop boken med tanken att jag måste läsa den igen någon gång. Det är framförallt sättet hon blandar det höga och låga, det rättframma och poetiska och långa och korta meningar som slår mig. Det är ibland svårt att läsa men det är vackert, och det är gripande.

Mina tår stack ut under sängen vid fotändan. På min mage låg hönsplågan. Klänningen på stolen förvandlades till en drunknad kvinna. Jag var tvungen att ta bort den. Strumpbyxorna hängde som avskurna ben från stolsrygen.

I mörkret hade jag legat i en säck. I den med skärpet, i den med fönstret. Och i den med stenarna som inte blev min.

Språket fastnar på karaktärerna, på både bra och dåliga sätt. Ibland tar språket över karaktärerna och de försvinner, men oftare känner jag igen dem genom språket, de talar till läsaren istället för rätt ut i luften.

Jag var rädd att mina händer skulle slå henne i ansiktet.

Jag har alltid varit förtjust i symbolik. Jag tycker om när betydelser ibland ligger gömda, för det betyder att författaren litar på att läsaren förstår och inte bara ser, det känns mer förtroligt och det ger ofta symbolen ifråga – eller det symbolen står för – större betydelse och genomslagskraft. Men ibland är jag inte riktigt säker på att jag helt och hållet förstår allting i Hjärtdjur, alla symboler, liknelser och associationer som dyker upp. För mig är det verkligen trög och långsam läsning, och jag tror att jag måste läsa om boken någon gång. Jag hade gärna velat läsa mer av Herta Müller, men det känns som att man i sådana fall måste har rejält med tid och ro.

Mitt hjärta har bråkat, sade hon.

0 replies on “Hjärtdjur – Herta Müller”

  1. Böckerx3 skriver:

    Vilken fantastiskt bra recension, jag får ge mig på den här boken snart.

  2. Stéphanie skriver:

    Tack så mycket för tipset om Agatah Christie. Jag läste någon bok av henne för en massa år sedan, så det är kanske dax att ta upp det igen.

  3. Xenia skriver:

    Håller på att läsa Hjärtdjur nu … väntar med att läsa din recension.

  4. Xenia skriver:

    Du beskriver Herta Mûllers bok riktigt bra, fångar den känslan som jag med fick när jag läste den. Har nu skrivit min egen recension av boken. Dock inte lika välformulerad och tydlig som din

    • Eli skriver:

      Tack! Jag tyckte det var svårt att skriva om boken, glad att jag hittade fram 🙂 Ska läsa din recension nu.

Kommentera