Hjärtlös

9789129690866_200_hjartlos_kartonnageHjärtlös av Petrus Dahlin är en av de där riktigt fina mellanåldersböckerna som lyckas med konststycket att både vara genomotäck rysare och samtidigt en finstämd och sorglig berättelse om ett bortglömt och förbisett barn.

Maias föräldrar ärver en våning i New York och som vanligt i de här böckerna (som i verkligheten) har barnet inte mycket att säga till om. I den stora våningen, precis bredvid Central Park, går Maia ensam omkring på dagarna medan föräldrarna jobbar på sjukhuset och letar skolplats på de finaste skolorna. Många gånger skär det i hjärtat på mig under läsningen, som när Maia letar skapar sig tidsfördriv som att betygsätta sushirestauranger och när hon försöker komma på de bästa sätten att vinna föräldrarnas gillande – föräldrarna som tycker prestation är A och O. Maia känns som en liten vuxen i ett barns kropp, det är sorgligt och tungt att läsa om.

Men det är också ruskigt på ett helt annat plan. Medan Maia går på upptäcksfärd i lägenheten dras hon mer och mer mot det enda rummet hon inte får gå in i. Varför får hon inte det? Varför drar det så kallt i lägenheten? När Maia börjar höra röster börjar jag dra upp tårna under mig i soffan och mot slutet blev jag riktigt rädd så vuxen jag är. Hjärtlös är en bok som är helt perfekt för bokslukarna i mellanåldern som gillar ruskiga böcker, men den balanserar också perfekt mellan det vardagliga och övernaturliga, det skrämmande och sorgliga.

Bokomaten och Lyran har också läst.

Rabén och Sjögren, 2014.

4 thoughts on “Hjärtlös

Kommentera