Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson

Egentligen har det skrivits så mycket om den här boken i bloggvärlden på senaste tid att den inte behöver någon närmare presentation men för sakens skull kommer här en kortare ändå:

Allan Karlsson är en pigg och envis 99-åring som på dagen han ska fylla hundra jämnt helt enkelt tröttnar på äldreboende och arga sjuksköterskor och födelsedagskalas och istället kliver ut genom fönstret och promenerar iväg. Ganska snart sitter han på en buss med en stulen resväska och en väldigt arg kriminell gängmedlem efter sig, och medan Allans resa fortsätter får vi också en underhållande inblick i alla de äventyr som kantat hans hundraåriga liv. Han har haft ett finger med i spelet i de flesta markanta händelserna under 1900- talet: han var med och uppfann atombomben, åt middag med president Truman, blev kidnappad av Stalin, vandrade över Himalaya, blev bjuden på semester på Bali av Mao Tse Tung och blev god vän med Albert Einstens mindre klyftiga halvbror Herbert Einstein.

Det är en ganska fantastisk skröna Jonas Jonasson snickrat ihop. Jag har ohejdat roligt i Allan Karlssons sällskap och sättet han skriver på är lika underhållande som historierna: det är sådär enkelt och lättsamt utan att fördenskull vara tråkigt och många gånger skrattar jag rakt ut utan att kunna hejda mig.

Ungefär halvvägs in i boken börjar jag dock så smått tröttna på alla de osannolika händelser som radas upp, men så snart jag drar mig till minnes att inte ta det på allvar utan bara att läsa och ha roligt släpper irritationen ganska snart. Det är osannolikt och ibland nästan för lättsamt, men låter man bli att fundera på det så fungerar det hur bra som helst. Framförallt tycker jag om alla märkliga karaktärer som dyker upp, både i Allans livsberättelse och i hans nutid. De är knäppa, roliga, elaka, snälla, tjuvaktiga och gör inte alls det man förväntar sig av dem. I avsaknad av en riktig storskurk då de flesta har förmildrande karaktärsdrag, får åklagaren dra det tyngsta lasset och bli syndabock även om han är en smått patetisk sådan. Karaktärerna är verkligen inga klichéer och det är roligt att lära känna var och en.

Hundraåringen är väldigt lättläst och timmarna flög iväg, jag läste boken i ett sträck och så länge jag bara läste reservationslöst så hade jag underbart roligt under tiden.

0 replies on “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson”

  1. Anna skriver:

    Jag älskar den boken. Den får alla att le. Perfekt för en kylig, mörk kväll.

Kommentera