I havet finns så många stora fiskar

i-havet-finns-sa-manga-stora-fiskarInnan jag hade läst någon bok av Sara Lövestam lyssnade jag på ett fantastiskt halvtimmes framträdande av henne på Bokens dag på mitt bibliotek. Då hade också en kollega hajpat hennes böcker till skyarna så jag hade väldigt höga förväntningar på I havet finns så många stora fiskar.

Ändå gick den totalt under huden på mig. Det är svårt att värja sig mot berättelsen om lille Malte som har det så svårt hemma, som ser så mycket och är så rädd för att säga något. Om någon får veta om flaskorna på diskbänken hemma kommer de elaka soctanterna och tar mamma ifrån honom. Malte har föreställt sig soctanterna som avgrundselaka drakar och det är inte konstigt att han är rädd för dem. Ilskan och rädslan får utlopp i bråk på förskolan och det är bara lille Kalle som Malte tyr sig till.

Det är ganska förunderligt hur Sara Lövestam lyckas berätta så bra, så inlevelsefullt och så nära, inte bara om ett förskolebarn utan ur ett förskelebarns perspektiv, och det ändå känns så självklart. Blicken växlar mellan Malte och Iakttagaren, som bakom sin gardin på andra sidan gatan från förskolan ser hur Malte och Kalle leker på gården, minns sin egen svåra uppväxt och förluster i den och med stigande förfäran ser hur en blond man går förbi förskolan varje dag och till slut får kontakt med Malte. Slutligen ser också praoeleven Nozat vad som händer, men vem är beredd att tro på en gymnasielev?

I havet finns så många stora fiskar berättar många historier utan att bli rörig eller uppdelad. En ibland hemsk, ibland rörande och helatiden väldigt välskriven bok.

4 thoughts on “I havet finns så många stora fiskar

  1. Jag kan varmt rekommendera henne ”hjärta av jazz”. Särskilt om man, som jag, har diggat Povel Ramel intill förbannelse som ung!

    1. Nja, det har jag visserligen inte men jag kan tänka mig att jag skulle gilla boken i alla fall 😉

Kommentera