Philip K. Dick – Ur led är tiden

Jag har av någon lustig anledning kommit mig för att läsa en hel del absurd komik och science fiction på sista tiden, det började med Jersilds En levande själ, och nu senast Phillip K. Dicks Ur led är tiden.

”Ur led är tiden utspelas i en fridfull men helt och hållet artificiell småstad som i en krigshärjad värld skapats speciellt för centralgestalten Ragel Gumm, för att världen i övrigt utan hans kännedom om vad som egentligen pågår ska kunna utnyttja Gumms speciella prekognitiva förmåga som strategiskt vapen i det pågående kriget mot månkolonierna.”

Den grundläggande frågan som ställs är samma fråga jag i min C-uppsats ställde om Gösta Berlings saga. Ska en människa som lever och trivs i en illusion få fortsätta leva i den, eller ska hon med alla medel återföras till en verklighet som kanske kan förstöra henne, men som i alla fall är verklighet?

Ur led är tiden ger inga direkta svar, snarare ställer den ibland Douglas Adams- liknande berättelsen fler och fler frågor, till vilka en del man kan hitta svar i texten, och till andra inte alls. Det är hursom en väldigt intressant bok, vare sig man ställer frågor eller inte, med karaktärer som både fängslar och förundrar.

Kommentera