Isvittring och Jämtlandsnatt

Frostiga novembermorgnar har jag svårt att tänka mig att jag någonsin kommer flytta från Östersund och Jämtland. De där träden är alldeles vita, ett tunt lager nysnö knastrar under skorna och en blek vintersol gör sitt bästa för att lysa upp Frösön och en Storsjö som inte riktigt har frusit över än men som inte heller orkar åstadkomma mer än små, små vågor på ytan. Det är så vackert att jag ofta stannar upp i mitt eget liv lite.

Samiskan har mer än hundra ord för snö. I ett land som Jämtland är det inte svårt att tänka sig varför och det var till största delen minnet av gångna vintrar, solbelyst skare och skoterturer i snötyngda skogar som fick mig att nyfiket låna Solveig Vidarsdotters Isvittring.

9789187433023_200_isvittring

Isvittring utspelar sig nämligen i Jämtland, närmare bestämt i och omkring lilla byn Gäddede – en landsända där flera av mina bekanta har rötter och det gjorde mig givetvis ännu mer nyfiken.

Egentligen har jag avsvurit mig deckare – jag har helt enkelt tröttnat på stereotypa poliser, genomskinliga mördare och halvtråkigt språk – men jag kunde alltså ändå inte låta bli att läsa den. Och visst är det en helt okej deckare om man nu gillar sådana, den har till och med lite kvalitéer utöver det. Miljöbeskrivningarna är det inget fel på och ibland går det verkligen att se Jämtlandsvintern framför sig precis så som den beskrivs i boken. Då är det fint, men det är också ganska sällan i boken det händer.

Jag hade säkert tyckt mer om den här boken om jag inte var väldigt trött på deckare redan och kanske var jag orättvis mot den som läste den i ett sådant här läge men för mig blir den inte mer än ännnu en deckare – en deckare som visserligen utspelar sig i hemtrakter och som visserligen glimtar till i sina stunder. Då och då. Men jag vore också orättvis om jag inte berättade om det jag faktiskt tyckte om – jag gillar huvudpersonen Ingrid Kvarnberg. Hon är en hemvändare till Gäddede från Stockholm som visserligen har en del i bagaget men det är inte den gamla uttjatade polisväskan full med alkoholism och före detta makar. Jag gillar skildringen av hur svårt och motstridigt det kan vara att vända hem till den lilla byn och vilka känslor det kan vara fyllt med. Isvittring kan säkert vara en bra läsupplevelse, om man inte som jag för tillfället har en inbyggd trötthet vad gäller deckare.

4 replies on “Isvittring och Jämtlandsnatt”

  1. Furienna skriver:

    Jag har aldrig riktigt fastnat för deckargenren. Jag har faktiskt inte ens läst tillräckligt många sådana för att liksom du bli trött på klyschorna. Men jag är ju också så insnöad på ”mina” genrer. Det blir mest historiska romaner, men fantasy, klassiker och ibland även science fiction slinker också ner. Och detta är tillräckligt för att jag ska ha hundratals böcker i min ägo, så alltså har jag varken tid eller plats för att vidga mina vyer så mycket. Och deckargenren är dåligt representerad i mina bokhyllor. Undantagen är klassiker av Arthur Conan Doyle, Agatha Christie och Maria Lang, som utspelar sig i för oss historiska miljöer, eller författare som Ellis Peters och Steven Saylor, som har skrivit rent historiska deckare. Jag kan dock förstå att det lockar att läsa en bok, som utspelar sig i din (nuvarande) hemmiljö. Jag har faktiskt också släktingar i Gäddede (min farmors bror flyttade dit för länge sedan, och nu har jag tremänningar där).

    • Eli skriver:

      Visst är det så att man mest läser i sin comfort zone! Jag gör det också, ibland tycker jag det är spännande att vidga mina läsvyer lite men oftast blir det mest samma sorts böcker för man är ju rätt säker på att man gillar det!

  2. […] and Prey (Buffy season 8, #5) – Joss Whedon mfl. Gycklarens arv – Kersti Vikström Isvittring – Solveig Vidarsdotter Retreat (Buffy season 8, #6) – Joss Whedon mfl. Twilight (Buffy Season 8 […]

  3. […] Isvittring, som kom 2013, fick läsaren för första gången lära känna Ingrid Kvarnberg som då var […]

Kommentera