It – Stephen King

It is the children who see – and feel – what makes the town so different. In the storm drains and sewers ‘It’ lurks, taking the shape of every nightmare, each one’s deepest dread. As the children grow up and move away, the horror of ‘It’ is buried deep – until they are called back.

Inte för intet är Stephen King kanske världens mest erkända skräckförfattare. Jag vet inte någon annan författare som kan förmedla en sådan spänning och en sådan stämning – i över tusen sidor. Jag har förvisso läst fler Dean Koontz än Stephen King men där Koontz nästan alltid fallerar – i bokens upplösning och slut – bibehåller King skräcken och spänningen utan att låta det gå till överdrift.

Det är mästerligt. Det är också mästerligt att ha så många trådar i en berättelse och ändå lyckas väva en så pass jämn och slät väv som It är. Som vanligt innehåller boken ett digert persongalleri, flera huvudpersoner och ännu fler biroller men alla med karaktär åt det ena eller andra hållet. De goda väcker självklart sympati men de onda är som alltid mycket mer intressanta, har mer lager och väcker mer förundran – hur kan sådana människor finnas? Och hur kan man hitta på dem och beskriva dem så väl?

Den ännu större frågan – om hur det onda ting som It är kan finnas och vad det är – sätter myror i huvudet både under läsning och efter. Jag har påpekat det många gånger, men jag kan säga det igen: det är just det som är bland det mest skräckinjagande för människor rent generellt sett. Vad vi inte vet, vad vi inte kan föreställa oss förutom i vår vildaste fantasi och inte ens riktigt där. Det är också därför det bara är barnen i It som ser den onda varelsen, de vuxna har inte tillräckligt med fantasi kvar. Ett vanligt ämne för en bok, men nyskapande på så vis att de barn som kämpade mot It när de var små, tar upp kampen igen när de är vuxna och fortfarande har möjlighet att göra det. De är dock inte barn längre och kampen blir därför svårare, men de har behållit tillräckligt med fantasi och minnen för att åter kunna bekämpa det onda som finns i hemstaden Derry.

Derry, som är en del i själva ondskan. Staden blir på ett sätt besjälad av ondskan och en del av den, vilket gör boken ännu mer spännande och skräckinjagande. Det blir vid några tillfällen svårt att skilja på varelsens ondska och på stadens, som så många gånger annars med Stephen drar jag fötterna längre och längre ifrån sängkanten och vägrar till slut släcka lampan helt. Det är en krypande skräck, en som griper tag i läsaren och inte släpper greppet och det är fruktansvärt spännande.

Det är helt enkelt så att King är en skräckens mästare och jag kan hittills rekommendera alla böcker jag läst av honom, It som den senaste i raden.

0 replies on “It – Stephen King”

  1. Boktokig skriver:

    Ja, det är en mycket bra bok!

  2. Frida skriver:

    Åh, jag visste inte att den gick att köpa redan, men då borde det ju vara okej att lägga ut sin recension också? Klurigt, får nog maila Ordfront och höra!

Kommentera