Jag och ljudböcker

Kärlekshistorier kan vara både komplicerade och svåra, och precis som med vissa författare har jag ett väldigt ambivalent förhållande till ljudböcker. Ljudböcker i allmänhet och vissa ljudböcker i synnerhet.

När själva fenomenet ”ljudbok” dök upp var jag väldigt tveksam. Böcker skulle ju läsas, tyckte jag som egentligen inte var särskilt gammal då. Inte heller kopplade jag ihop det med mammas högläsning när jag var riktigt liten, som jag verkligen älskade. Det var ju inte alls samma sak.

Numera har jag lärt mig att det åtminstone nästan faktiskt kan vara samma sak. Inte med alla ljudböcker, det är faktiskt väldigt sällan tycke uppstår mellan mig och uppläsare men när det väl gör det, är det ljuv musik för mina öron. Allra finast kanske det är när Astrid Lindgren läser sina böcker, det är nästan en större upplevelse att höra henne berätta sina egna ord än att läsa dem själv, speciellt eftersom hon snarare just berättar än bara läser. Hon är ju även berättare på flera av de filmer som spelats in efter hennes böcker, framförallt Emil- filmerna.

En annan som förhöjer värdet på sin egen bok är Mark Levengood. Jag älskar hans böcker och jag har både läst och lyssnat på hans första bok, Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Den är rolig att läsa men den är ännu roligare att lyssna på.

Jag antar att det är något speciellt med författare som läser sina egna böcker, men bland mina favoriter finns också några som läser andras böcker och som är helt makalösa på att skapa en stämningfylld uppläsning och verkligen dra med sig lyssnaren i historien. Mina favoriter i ljudböckernas värld är Gösta Berlings Saga läst av Per Myrberg och Harry Potter– böckerna inlästa på engelska av Stephen Fry. Framförallt den senare är underbar, Stephen Fry förvandlar en ljudbok till ren enmansteater och hans olika röster för varje karaktär gör verkligen allt levande, som det i och för sig är även när man läser boken själv men som får en helt ny nivå i hans uppläsning. Hans underbara engelska accent och konspiratoriska berättarröst får mig också att känna mig som jag sitter framför brasan i en mysfåtölj någonstans i England och lyssnar på min favoritfarbror. De många timmarna försvinner på ett litet kick, vill jag lova.

Någon gång minns jag att jag under mina litteraturvetenskapliga år på Växjö Universitet hörde en uppläsning av Edgar Allan Poes Det skvallrande hjärtat som var kanonbra, men jag har tyvärr gått och glömt vad uppläsaren hette.

Vad tycker du om ljudböcker? Har du några favoriter?

0 replies on “Jag och ljudböcker”

  1. Elisabeth skriver:

    Jag har precis börjar lyssna på ljudböcker, själv har jag Tim Curry som min absoluta favorituppläsare, även han gör karaktärer och böcker mycket levande, men har också tänkt på Stephen Fry att han måste läsa riktigt bra, ska definitivt lyssna på något han läser. Har betydligt svårare för svenska uppläsare, många läser bara verkligen rakt upp och ner, utan inlevelse. Har lyssnat på några av de få böcker som finns upplästa av Ernst Hugo Järegård, de rekommenerar jag verkligen!

    • Eli skriver:

      Tim Curry visste jag inte ens hade läst in några ljudböcker, tack för tipset! Och nu när de säger det så låter Ernst Hugo Järegård och ljudböcker något bekant, ska kolla upp det!

  2. Elisabeth skriver:

    Tim Curry har läst in en hel del faktiskt, och allt jag har lyssnat på hittills har varit mycket bra 🙂 Säkert inte bara tack vare hans underbara röst iofs;)

    • Eli skriver:

      Jag blev nyfiken på Tim Curry och googlade lite, han har ju tydligen läst in Lemony Snickets böcker, älskar dem! Jag ska genast lyssna 🙂

      • Elisabeth skriver:

        Det tycker jag att du ska göra. Jag har lyssnat igenom hälften av dom, men ledsnade på syskonens elände så jag ska återuppta lyssningen vid senare tillfälle 🙂 Det är dock författaren själv som läser bok 3-5.

  3. Pia skriver:

    Att jag gillar ljudböcker är inte någon överaskning direkt med tanke på att jag har en ljudboksblogg 🙂

    Jag håller med om att lyssna till Mark Levengood är något speciellt och mycket underhållande. Jag gillar många uppläsare men ibland krävs nästan viss invänjning. Ibland är det så att vissa uppläsare bara passar till viss typ av böcker och inte andra.

    Eller så är det som när Rakel Molin läser av Marianne Keyes böcker om systrana Walsh. Hon är perfekt sprallig och forcerande. Hon är som klippt och skuren för dessa böcker men jag är övertygad att hon fungerar till andra böcker också.

    • Eli skriver:

      Rakel Molin har jag heller aldrig hört på ljudbok men böckerna om systrarna Walsh gillar jag så ska absolut kolla upp den med, tack för tipset 🙂

Kommentera