Jane Eyre

Berättelsen om Jane Eyre har i många år varit en av mina favoriter. Naturligtvis. Hur kan man inte älska berättelsen om den oälskade lilla flickan som hittar sig själv och sin kärlek i Thornfield Hall och dess mörka hemlighet? Hur kan man inte fascineras av det dunkla i Charlotte Brontës berättelse, mystiken och skräcken för det okända, för det vansinniga, för det svåra?

Den BBC-producerade TV-serien i två delar tar till vara på de flesta ingredienser som gör boken så fantastisk. Filmatiseringen i den engelska landsbygden och det dystra slottet Thornfield är oerhört vacker och den suggestiva spänning som utmärker boken finns också här. Framförallt finns också spänningen mellan Jane Eyre och Mr. Rochester, och det är ändå det, i samspel med omgivningen och spänningen inför det okända, som är det bästa med boken.

Dock är det ändå skuggan mellan dem som är det mest intressanta. Problemet som intensifierar deras historia, gör spänningen tätare trots att det inte förrän i slutet uppenbaras vad det är. Det är skickligt att göra en frånvarande skugga så närvarande och låta den ta så stor plats, liksom i boken är det en obehaglig kyla som ständigt finns där och ständigt gör sig påmind, och framförallt håller tittaren fängslad från börjar till slut. I nästan fyra timmar.

 

Kommentera