Judaskyssen – Anna Grue

Månadens utmaningsland i den nordiska läsutmaningen är Danmark och jag gav mig på en deckare som jag hört ska vara bra – trots att det är en deckare. Som bekant gillar jag deckare som inte följer mall 1A (låt säga, genom att ha en alkoholiserad gubbkommisarie i huvudrollen) och Judaskyssen av Anna Grue skulle vara en lite annorlunda deckare.

Är den det, då? Ja, till viss del. Det är en behaglig avsaknad av den typiska kommissarien i huvudrollen, istället får en helt vanlig amatördetektiv inta rollen. Dan Sommerdahl jobbar egentligen med reklam men har benämnts som ”Den skallige detektiven” i tidningarna efter att ha sprungit över och löst ett fall tillsammans med sin bäste vän, kriminalaren Flemming Torp.

Att ha en mer eller mindre vanlig person i huvudrollen och en kriminalare i en biroll – nästan som en outsider som försöker ta över Sommerdahls fall – är ett smart drag då jag tror det finns fler läsare med mig som är trötta på kommisarieklichén inom deckarvärlden. Dan Sommerdahl är i sina stunder sympatisk men då och då irriterar han ändå livet ur mig när han gör verkligt dumma saker och löser otrohetsproblem genom att flytta till en ort där ”utbudet” inte är så stort. Jeez.

Med det inte sagt att  det inte finns klichéer i historien. Fallet Sommerdahl blir tillfrågad om att lösa har en sol-och-vårare i huvudrollen, en ung man som lurar äldre kvinnor med pengar. Det är visserligen inte så ofta jag stöter på det i deckarvärlden men hej fördomar när det berättas om förhållandet mellan äldre kvinnor och yngre män. Jag vet att det är ett tabubelagt ämne men det är så mycket av fokus som läggs på att verkligen beskriva hur gamla och rynkiga kvinnorna är och hur snygg Jakob Heurlin – solochvåraren – är att det till slut börjar störa mig.

Även om boken är rejält spännande så måste jag ibland ändå lägga ifrån mig den – mest av ren trötthet och alla gånger när boven själv får vara berättarröst. Det är svårt att lyckas med att ge en brottsling en trovärdig berättarröst och i min mening lyckas inte Grue särskilt bra. Risken är alltid överhängande att man gör brottslingen så opersonlig att man som läsare tappar intresset för honom – i ett försök att göra honom så ond och frånstötande som möjligt tappar han alla mänskliga egenskaper och blir som en robot istället. Ointressant, helt enkelt.  Det är precis vad som händer med Grues skurk, vid bokens slut har jag för längesedan slutat bry mig om honom. Att teckna en ond karaktär är svårt och det är sällan de blir trovärdiga i deckare. Varför inte låta bli och lägga fokus på att utreda historien?

Spännande – ja. Nyskapande – ja, till viss del. Men alldeles för många hinder i vägen som stör läsningen för att jag ska fortsätta bry mig om Dan Sommerdahl och hans anhang.

Andra som läst: En bok om dagen, Marias Bokliv, Boktoka.

För fler böcker av danska författare, kika som vanligt in hos Dantes bibliotek i dagarna.

8 thoughts on “Judaskyssen – Anna Grue

  1. Tråkigt att den inte var bra! Orealistiska skurkar är inget vidare, nej. På tal om danskt läser jag just nu ”Den stängda boken” av Jette A. Kaarsböl och är lyrisk. Den skulle du kanske pröva istället. 🙂 När jag läste en kurs i nordiska språk läste vi ”Den lange sommer” av Kirsten Thorup, och den gillades också av alla i klassen.

    1. Den stängda boken har jag faktiskt inte ens hört talas om, men lyriskt är ju alltid bra 😉 Ska absolut kolla upp den!

Kommentera