Katedralen vid havet

54984Förra sommaren vann jag Katedralen vid havet hos Anna. Nu är riktigt tjocka historiska romaner något jag verkligen tycker om men jag vill också gärna ge dem den tid de förtjänar och alltså fick den vänta nästan ett år innan den blev läst.

Och vad var egentligen ett bättre tillfälle än att börja läsa den i staden där den utspelar sig? Jag och min kärlek var på semester i Barcelona i slutet av mars, vid ett tillfälle när han besökte ett sportevenemang jag inte var intresserad av satt jag istället på ett café i två timmar med en jättestor kopp kaffe och läste de första tvåhundra sidorna i en bok som skulle vis sig bli svår att släppa. Några dagar senare besökte vi också just den katedral vars bygge är själva bokens kärna och höjdpunkt och kring vilken huvudpersonens liv ständigt kretsar – folkets katedral Santa Maria del Mar.

Det var en märklig och svårbeskriven känsla. I boken har den unge Arnau blivit frigiven från slaveriet av sin fars mödor och då han är moderlös börjar han istället tillbe Santa Maria som sin egen mor. I bastaixernas tjänst hjälper han till att släpa de tunga stenar från stenbrottet till kyrkgrunden som en gång ska bli katedralen, medan Barcelona brinner av uppror, hat och kärlek. Lika sakta men säkert som katedralen sten för sten börjar ta form, lika sakta men säkert tar berättelsen sin form och böljar från sida till sida utan att tappa i spänning. Jag som är en språkälskare kanske inte alltid finner språkanvändningen den allra vackraste men historien uppväger det så pass att det ändå aldrig blir tråkigt. Kanske gjorde det sitt extra till att stå och betrakta kyrkan och Maria-statyn bara timmar efter att jag läst en historia om dess tillblivelse.

Hur det än må vara med den saken så tyckte jag om Katedralen vid havet. Den är väl värd timmarna man får lägga på den.

11 thoughts on “Katedralen vid havet

  1. Jag älskar också tjocka historiska romaner men just nu saknar jag tyvärr fokuset att göra dem rättvisa, jag hoppas jag får tillbaka det snart för det har kommit ut så många intressanta historiska tegelstenar på sistone.

    1. Visst är de härliga! Men jag håller definitivt med dig om att man behöver ha det rätta fokuset för att ge sig på dem, det är inga böcker man läser över en kafferast vanligtvis..

    1. Det gör den! Men när man väl kommer in i boken så märker man inte av tjockleken, det rullar på bra 🙂

  2. Härligt att höra att du tyckte om den. Jag har ännu inte läst men har Wolf Hall i läshögen den här sommaren.

  3. Jag håller med dig! Boken är väl värd att läsa. Jag tyckte mycket om den och önskade mig ”Fatimas hand” i present, har läst den också – ännu en tjock bok av samma författare, en bok som också var läsvärd, tycker jag.

Kommentera