Körkarlen – Selma Lagerlöf

Jag har läst många av Selma Lagerlöfs böcker och historier, Körkarlen var en av de få jag inte läst och egentligen kan jag inte skriva en ren recension om den. Det blir mer av en återberättelse och en ständigt återkommande hyllning till vad jag tycker är ett av litteraturhistoriens finaste författarskap.

Framförallt är det Lagerlöfs språk som tjusar fantasin och sinnet till den grad att man som läsare tycker sig befinna sig i en annan värld, i bokens värld och i historiernas värld som är så mycket vackrare, hemskare och mer förtrollande än något man kan uppleva i den vanliga världen.

Ändå är det så verklighetstroget. Man kan höra gnisslet av körkarlens vagn när han åker från hus till hus i vinternatten, man kan känna Dödens andedräkt i nacken och man ryser när man tycker att långa fingrar trevar efter en i mörkret. Språket, som är mycket enklare och mer jordnära än i Gösta Berlings Saga, är trots det vackert och påträngande och skapar en atmosfär som en liten bubbla där man tycker sig känna karaktärerna och personerna och delar deras glädje och deras sorg.

Framförallt deras sorg, för i Körkarlen finns inte så mycket glädje, direkt. Historien den berättar är den om den lilla slumsystern som ligger för döden och innan hon drar sitt sista andetag vill göra upp med den synd hon anser sig skyldig till och den familj hon tycker sig ha felat mot – suputen och den lungsjuke David Holm och frun och barnen han har förskjutit. David Holm å sin sida känner körkarlens flåsande i nacken – körkarlen som är dödens tjänare och som hämtar upp människor när det är dags för dem att dö; körkarlen som varje nyårsnatt får avlösning av den siste människa som dör innan det gamla året klingar av och det nya tar vid – denne människa är då dömd att vara körkarl ett år innan han får vila.

Få kan berätta spökhistorier som Selma Lagerlöf. Få kan sända sådana rysningar utefter ryggraden med så enkla medel och ändå väva in så mycket sorg, saknad och känslor i samma historia. Det enkla språket och sättet spökhistorien blandas med den sjuka David Holm och den stackars lilla slumsysterns historia gör dem än så mer rörande och än så mer sorgesamma.

Även om historien inte är så lång – drygt hundra sidor – är den ändå tung och har många lager. Det är en berättelse man kan läsa långsamt och fundera över länge – för den är lika svår att lägga ifrån sig som den är att glömma, i alla fall för mig.

0 replies on “Körkarlen – Selma Lagerlöf”

  1. […] Inte riktigt lika sorglig, men en väldigt fin julberättelse för barn och ungdomar är också Lille Viggs äventyr på julafton av Viktor Rydberg. Även Den heliga natten är en julberättelse av en favoritförfattare, Selma Lagerlöf. Jag stannar kvar i Selmas författarskap och avslutar med en skräckhistoria, en sorglig berättelse som utspelar sig under nyårsnatten och som handlar om en liten slumsysters döende vilja och om den med sin skramlande vagn som kör dödens ärenden och hämtar upp de själar vars tid är ute. Körkarlen. […]

Kommentera