Kryptan – Kate Mosse

Efter höga påtryckningar fick Kryptan (Sepulchre) hoppa fram lite i min läslista, och tur var väl det. För även om Labyrinten (Mosses förra bok och debut) var väldigt, väldigt bra så är faktiskt Kryptan bättre.

Kryptan handlar, precis som Labyrinten, om parallellt berättade händelser i nutid och dåtid och om en historia som får sin början 1891 och upprepas 2007, med ett samband som sakteliga avslöjas alltmedan handlingen intensifieras. Meredith Martin är personen historien kretsar kring i nutid, och hon skriver på en biografi om kompositören Claude Debussy samtidigt som hon försöker utröna sin egen släkthistoria, vilken är höljd i dunkel. Samtidigt får läsaren följa Léonie Vernier som 1891 lever ett hotat och undangömt liv i Sydfrankrikes landsbygd.

Det är något med stämningen och spänningen som täckte sidorna även i Labyrinten men som i Kryptan är än mer suggestiv och än mer fängslande. Det är framförallt Kate Mosses sätt att så väl balansera nutid och dåtid och att låta de båda historierna flätas in i varandra sakta men säkert som håller ihop berättelsen så fantastiskt bra.

Det är också beundransvärt hur väl hon håller sig ifrån de tråkiga klichéer som lätt hade kunnat få berättelsen att stanna upp och som så ofta duggar tätt i Dan Browns böcker. För även om detta – och kanske Labyrinten ännu mer – vid en första anblick verkar vara ännu en historia i Da Vinci Kodens- spår så är den så mycket mer, och så mycket bättre. Den gör inga anspråk på att bli trodd trots att den väver in verkliga händelser och troendegrunder i skeendet och även det bidrar faktiskt – hur paradoxalt det än kan låta – till att det känns mer verklighetsnära och mer påträngande.

I historien finns också en underliggande skräck för det okända, för det illvilliga och för det onda, både den övernaturliga ondskan och den som gömmer sig i människornas sinne. Viskningarna om en av världens äldsta ondskefullheter blir just inte mer än det – viskningar och aningar, vilket gör dem så mycket mer skrämmande än om de hade fått en naturlig eller krystat påhittad förklaring.

Kryptan är en välskriven, väluppbyggd och fantastiskt spännande roman med en otroligt fängslande historia och karaktärer som verkligen engagerar trots att Kate Mosse någon gång faller till föga för mindre klichéer eller fällor. Men det gör egentligen ingenting, romanens kvalitéer överväger det med råge.

0 replies on “Kryptan – Kate Mosse”

  1. Bokslukaren skriver:

    Vad roligt att Kryptan var minst lika bra som Labyrinten, som jag älskade! Nu ser jag ännu mer fram emot att läsa Mosses uppföljare:)
    Tack förresten för en väldigt trevlig och inspirerande blogg!

  2. […] andra som bloggat om boken: med näsan i en bok, Eli läser och skriver, Du är vad du läser, Emmas boktips och Carolina […]

Kommentera