Kunzelmann & Kunzelmann – Carl-Johan Vallgren

Carl-Johan Vallgren är en språklig mästare och poet och till det en av mina favoritförfattare, därför är mina förväntningar på hans böcker inte nådiga. Kunzelmann & Kunzelmann lever på sätt och vis upp till det, men bara delvis.

Det är en historia som berättas i två tidsepoker och med två huvudpersoner, far och son till trots är de radikalt olika. Viktor Kunzelmann levde under andra världskrigets Tyskland och kom sedermera till Sverige. Han var målare och tavelrestauratör och dör i bokens inledning. Joakim Kunzelmann är en slarver som har skulder upp över öronen och planerar att betala av dem med de pengar hans fars konst kommer inbringa.

Det är alltid ett nöje att dyka ner i Vallgrens fantastiska och ofta smått absurda miljöer och hans ordrikedom som både kan få en att förundras och skratta högt. Men i Kunzelmann & Kunzelmann befolkar den inte varje sida som den gör i Den vidunderliga kärlekens historia eller i Nomader, den är istället på besök ibland men lämnar då desto mer stjärnglans efter sig.

De intellektuella var naiva som bara människor med illusionerna i behåll kan vara.

Det som är allra mest intressant är berättelsen om Viktor Kunzelmann och hans falskspelarliv i 1930- och 40-talens Berlin. Det är också spännande hur Joakim Kunzelmann undan för undan får reda på vem hans far egentligen var – och hur många personligheter han egentligen hade, men det är också synd att detta mest sker i bokens slutskede. Det hade varit mycket mer fängslande om det hade skett gradvis boken igenom. Nu blir det mest två skilda berättelser som inte binds samman förrän i slutet och hur underhållande de än är hade jag gärna sett att de vävts ihop.

Med tanke på en människas ibland oförenliga karaktärsegenheter kan det verka futtigt med ett enda namn på en person. Det här är något som vi både är medvetna och omedvetna om, inte sant? Och det är därför vi har två eller tre dopnamn, och därtill några smeknamn; optioner så att säga, på en andra, tredje eller fjärde personlighet.

Vallgrens sätt att teckna karaktärer är det inget fel på, den förslagne Viktor och hans följeslagare i Berlin är ofta lika delar bisarra som intressanta och den stackars Joakim är verkligen ett under av misslyckanden och löje. Det är roligt att följa med på deras – ibland ganska knäppa – resa och den lustiga blandning av platser, personer och händelser som är så utmärkande för Vallgren.

Det finns ingen gräns för hur lågt människan sjunka, om man bara ger henne tid, och chans att vinna pengar.

0 thoughts on “Kunzelmann & Kunzelmann – Carl-Johan Vallgren

  1. Jag tyckte faktiskt om kunzelmann även om jag också hade höga förväntningar. En karamell som jag sugen på är dock den där ”spelaren rubashov..”. Har den i bokhyllan sedan kanske 4 år tillbaka, men kommer mig aldrig för att läsa den. Har du läst den? Råkade också se att det är fel bloggadress till mig nu i din länklista, har ju precis bytt. Så om du orkar får du jättegärna ändra till ordochingavisor.se 🙂 Jag ska lägga till dig i min också, så jag inte glömmer bort att titta in här dagligen.

    1. Nej, jag har inte heller läst den än! Jag både vill och vill inte för dels vill man gärna läsa den och dels vill man ha så många Vallgren-böcker kvar att läsa som möjligt! Ska vi läsa Rubashov i hyllvärmarprojektet?
      Såg att jag missat att ändra länken, hade redan ändrat om i rss-läsaren men nu är det fixat här också 🙂

Kommentera