Kvinnor är inte osynliga, de har osynliggjorts

Idag publicerade DN en studie om hur skolböckerna ger sin bild av historien, det framkom att bara 13 av 100 personer som porträtteras är kvinnor. Underrubriken är: ”Professor: Det är chockerande”.

Jag tycker inte alls att det är chockerande. Det chockerande är egentligen att en professor hade förväntat sig något annat. Jag minns historialektionerna i högstadiet och gymnasiet. Det var extremt svårt att hitta kvinnliga förebilder i historieböckerna och det känns så oerhört tungt att läsa om att de elever som intervjuas i artikeln, som går i skolan ungefär 15 år efter mig, upplever exakt samma sak.

Vissa kanske blir påverkade och tänker att det inte är så konstigt att kvinnor har lägre lön, eftersom de ändå inte gjort så mycket historiskt.

Det finns många röster idag som säger att feminismen inte behövs, att vi ju är jämställda och att det inte är som det varit för hundra år sen. Men ska vi då vara historielösa? Det är väldigt lätt för män att hitta förebilder – inte bara i historien men också i det faktum att det även idag främst är män som syns i TV- program, i filmer och så vidare. Som kvinna får en leta hårdare.

I samband med DN:s artikel har Jonas Thente skrivit en kommentar i ämnet. Jag skulle vilja ge honom bakläxa på meningen ”Man kan förstå svårigheterna i att hitta världshistoriskt inflytelserika kvinnor i vikingatiden, under kolonisationen av Amerika eller vid korstågen.” Att det finns vissa svårigheter, ja, men Thente får det att låta som ett omöjligt uppdrag och det är det sannerligen inte. Inflytelserika kvinnor har genom historien osynliggjorts, men det är stor skillnad på osynliggörande och att faktiskt inte finnas. Jag skulle vilja instruera, förutom Thente, också många läromedelsförfattare att läsa böcker som Nina Burtons Den nya kvinnostaden och Makalösa kvinnor av Eva Borgström. Det är sådana böcker en måste tillgå för tyvärr är det så, att kvinnan fortfarande är det andra könet och därför måste få en egen historieskrivning istället för att räknas med i den manliga. De manliga genierna har inga egna böcker. Deras plats är i de allmänna historieböckerna, de är medräknade. Precis som att det i bibliotekssystemet Dewey finns en avdelning för ”genier” och en för ”kvinnliga genier”. Mannen är normen.

Men, tills även kvinnan räknas med som norm, är det tur att böcker som Burtons och Borgströms finns. Här kan en hitta kvinnor som Hildegard av Bingen, predikant, abbedissa, författare och litteraturkännare under medeltiden, Hatshepsut, drottning i Egypten, och Mary Kingsley, upptäcktsresande på 1800- talet. Här finns drottning Kristina och så Marie Curie, första kvinna att få Nobelpriset och många, många fler. Nämns de i läroböckerna? Knappast. De två senare, kanske. Enligt studien, bara i ett fåtal av dem.

Det borde vara en självklarhet att historien påverkar hur vi tänker i nuet, oavsett om förhållandena är desamma eller förändrade. Det borde vara självklart att lyfta kvinnliga tänkare, forskare, regenter och upptäcktsresande. Tyvärr finns det en lång väg kvar att gå.

2 replies on “Kvinnor är inte osynliga, de har osynliggjorts”

  1. bokhuset skriver:

    Önskar att det var jag som skrivit det här. Har delat det hejvilt på facebook. Väldigt bra formulerat. Heja dig!

Kommentera