Läser vi alltid med någon form av glasögon?

Det här med läsglasögon. Inte de med glas i utan de där som filtrerar genus, litteraturvetenskap och andra former av kritiska blickar. Bör vi alltid ha dem på oss?

I höstas diskuterades Twilight återigen flitigt. Lyran läste första boken i serien och tyckte att den var vedervärdig, att den mest handlade om en tjej som blir dominerad av sin kille och att det inte är en bild som bör förmedlas ut till unga tjejer.

Det mörka tornet tycker att det kan vara farligt att analysera för mycket, att Twilight kanske snarare ska läsas än analyseras och jämför med hjältinnor i andra fantasy-böcker som kanske inte heller alltid är en bra förebild.

Mitt första intryck av Bella var att jag gillade henne. Jag gillade att hon inte presenteras som snyggast i stan eller supersmal. Jag gillade att hon hellre ligger på en filt i gräset och läser Wuthering Heights än skvallrar med sina kompisar. Jag gillade att hon hellre lagar mat än oroar sig för kalorier. Jag gillade att hon var klantig. Lite udda. Lite knäpp. Även om hon räddas av Edward ibland räddar hon sig själv också, och honom, i resterande böcker i serien.

Edwards beteende kanske inte är helt normalt, nej. Självklart är det inte bra om unga tjejer inbillar sig att idealbilden av en pojkvän är en stalker men är det alltid följden? Böckers inflytande ska självklart inte underskattas men det ska väl inte överskattas heller?

För att ta mig själv som exempel (och jag menar ju inte att alla är som jag men mig själv är det exempel jag känner bäst) så har jag alltid blivit mer påverkad av tidningar, TV, film och reklam – speciellt när det gäller kroppsideal och kvinnobilder.

Sen inser jag också att det finns en gräns, att alla är olika och att det finns unga tjejer som faktiskt identifierar sig med Bella. Och även jag kan tycka att Edward är lite väl överbeskyddande och irritera mig på hans oro men samtidigt tar jag det som en del av historien.

Jag menar heller inte att fantasykaraktärer får bete sig hur som helst bara för att de är övernaturliga och att unka könsroller inte finns eller inte får talas om när de placeras på, exempelvis, vampyrer. Det är klart att de gör. Kanske finns de alldeles speciellt just där. Och självklart måste de diskuteras också, dras in i ljuset och studeras med genusglasögonen. Visst vore det himla trevligt om könsrollerna kunde bli lite bredare och mer varierade i alla typer av litteratur.

Jag funderar också på om det är mig det är fel på. Jag läste Twilight för första gången när jag var 22. Nu är jag 26. Inte så stor skillnad visserligen men jag vet också hur mycket jag har lärt mig på de här åren – dels av litteraturvetenskapen men också av alla bloggar jag läser och alla nya böcker jag hittat genom er bokbloggare. Kanske jag själv var för  blind, då, för att se de unkna könsrollerna? En sak jag faktiskt vet är att jag reagerar betydligt mer på könsroller i böcker nu än jag gjorde då.

Till sist tänker jag säga, och nej, jag försöker inte skylla på översättningen men herregud vad dålig den är! Jag läste några kapitel och sedan gav jag upp, både historien och handlingen blir betydligt mjäkigare och fånigare i den svenska upplagan – varför vet jag inte men så tycker jag.

Det är väl onödigt självklart men såklart tycker jag inte någons åsikt är sämre än den andra i den här frågan och jag vill gärna veta – vad tycker du?

26 reaktioner på ”Läser vi alltid med någon form av glasögon?

  1. Kanske är det så att vi analyserar för mycket men jag blev faktiskt mörkrädd av hur relationerna porträtteras och av de traditionella könsrollerna som finns i boken. Sen får väl folk läsa vad de vill, men… Jag har faktiskt svårt att förstå varför böckerna har blivit så pass populära som de har blivit och hade väl önskat att unga tjejer hade reagerat lite mer och inte bara blivit så kära i en karaktär som är ett sådant controlfreak. Han har många av de drag som potentiella kvinnomisshandlare har och de förskönas…hur förhåller man sig till det egentligen?

    1. Ja, jag vet inte heller. Det kanske är för att han är vampyr och inte ses som en ”vanlig” man? Det jag är nyfiken på (och jag försöker inte säga att det är på det ena eller andra sättet, jag undrar verkligen!) är hur mycket (unga) läsare applicerar en sådan karaktär (vampyr) på verkliga killar och deras verkliga liv. Får de en nidbild av hur ett förhållande bör se ut? Eller tar de det ”bara” som fiktion?

      Intressant diskussion, hur som helst!

  2. Jag gillade ”Twilight” första gången jag läste den (21 år gammal) och slukade resterande böcker i ett nafs. Jag läste dem på engelska och tycker att den svenska översättningen känns mesig vid ett enda försök att läsa första boken (men redan då hade jag nog skapat en viss distans till serien och det kan bero på det).

    Jag tror att ungdomar inte främst läser för att analysera (i alla fall inte på fritiden). Och det är både normalt och okej, men det här med att läsa med glasögon är nog också viktigt. Ungdomar är smartare än man tror och många skulle nog mena att det inte hade varit lika okej om Edward t.ex. betett sig som han gör om han varit vanlog dödlig, men att det är en annan femma med vampyrpreferensen.

    Idag tycker jag inte att ”Twilight” är lika bra – men jag har hittat mer rätt och förundrats än mer språkligt på bara två år…

    … och det känns som om jag bara babblar. ;P ^^ Haha. Men ditt inlägg triggade igång något hos mig och jag diggar det! (: (;

    1. Visst är den svenska översättningen mesig! Jag förstår de som bara läst böckerna på svenska och tycker de är fåniga.. Även filmerna är ju betydligt mer fåniga än böckerna.

      Ja, det är lite det jag är inne på också! Att ungdomar är betydligt smartare än de får cred för ibland, jag tror inte att de tar allting i Twilight för sant.

      Jag har också hittat mycket rätt språkligt och utvecklats jättemycket i läsandet de senaste åren! Jag tror det är mycket för att man läser mycket bloggar, får många olika åsikter, hittar olika sorters böcker. Intressant!

      Det kändes som att jag också bara babblade, jag var inte särskilt strukturerad i mitt tänkande 😉 Men kul att det blir diskussion, det var det som var meningen 😀

      1. Vad bra att du känner så! Och jag håller absolut med på alla dessa punkter!

        Vi (jag och min uppsatspartner) är ju för övrigt ute nu i vissa klasser och undersöker lite angående upplevelsen av att läsa på platta och på bok, och jag kan ju säga att alla elever visat oss att de både kan mycket ord och att de är riktigt smarta! Hittills snackar vi åtta smarta sjuor, fler sjuor och åttor kommer vi i kontakt med nästa vecka! (:

        Diskussioner är viktiga.

        1. Åh, låter som ett himla kul uppsatsarbete! Gjorde något liknande när jag läste svenska fast med yngre barn – jag intervjuade treor och fyror.

          Visst är de!

  3. Jag har inte läst ”Twilight”, eller ens sett filmerna. Dels beror det kanske på hur illa många tycker om den. Jag har inte vågat tro på att de kan vara så bra då. Å andra sidan är serien populär, så den måste ha sina fans, även om de till största delen är tonåringar (alltså ungefär tio år yngre än jag). Och då måste det ändå finnas något i den, som kanske är ganska bra? Men med alla mina hyllvärmare, som är fler än vad jag egentligen ens har plats för, måste jag nog avstå från ”Twilight” i vilket fall som helst.

    1. Twilight skapar nog väldigt många olika åsikter, tror det är en bok som man älskar eller hatar. Jag tycker mycket om den men jag kan också förstå de som inte gillar den.

  4. Diskussionen fortsätter. 🙂 Jag kan ju upprepa vad jag tycker även om det rean blivit sagt. Diskussion är alltid roligt! 🙂

    De egenskaper som hos Edward kan tolkas som stalker-aktiga är också klassiga vampyrdrag (bestämma som man vill, klättra in genom fönster och titta på folk etc..). Därför tycker inte jag att man behöver överreagera på honom. Sedan är vampyrer också gamla som gatan och verkar alltid leva kvar i det lite gamla sättet att tänka. Så; vampyrer är vampyrer och de kan komma undan med lite mer än vanliga människor.

    Naturligtvis ska man alltid se kritiskt på all litteratur men det får vara någon motta. Det finns riktigt sliskiga drag i böckerna (även om jag tycker att filmerna är betydligt värre) men detta kärlekstrams brukar ofta gå hem hos tonåringar och det kan man ju älska eller hata. Visst uppoffrar Bella sig mycket för Edwards skull men även E gör mycket för hennes skull också. Faktiskt.

    I dokumentären ”Vampyrens hjärta” menade den Twilight-älskande tjejen att hon tagit sig ur sin panikångest tack vare böckerna. Hon kunde relatera till Bella som först är inåtvänd, klantig med lite osociala tendenser. Vidare växer hon allt mer och ”hittar sitt rätta jag”. Kanske inte bara tack vare Edward utan även de andra människor som finns runt honom är till hennes fördel. Även varulvarna har ett finger med i det. Hon får något att leva och kämpa för och i slutet är hon den starkaste och den med mest självkontroll av dem alla. När det verkligen gäller låter hon inte någon sätta sig på henne. Så inte ska vi tror att alla ungdomar kommer gå och kära ner sig i dominanta män efter att ha sett filmerna/läst böckerna.

    Jag läste böckerna när jag var nästan 30. Älskade dem på grund av att jag kunde se dem genom mitt fjortonåriga jags glasögon. Så läser man böckerna med för ”vuxen” smak kommer man inte att gilla dem tror jag.

    1. Hehe, ja det var ju ett tag sedan jag sa att jag också skulle skriva ett inlägg i diskussionen. Men bättre sent än aldrig 😉

      Jag höll ju med dig i ditt inlägg och det gör jag fortfarande! Jag är ju också inne på det där med att Edward är vampyr, å ena sidan vill jag inte ursäkta för mycket dåligt beteende hos övernaturliga karaktärer bara för att de är övernaturliga, men å andra sidan tror jag inte unga tjejer identifierar sig lika mycket med övernaturliga karaktärer. Som du säger, jag tror inte heller att ungdomar kommer tro att dominans är en bra sak i ett förhållande – just den delen av Twilight-analysen tycker jag är lite överstyr.

      Också bilden av Bella är lite överstyr. Som sagt – jag gillar henne! Och som du säger, mot slutet är hon också stark i sig själv och behöver inte hjälp av Edward, hon blir mycket mer styrande och stark och hon räddar ju Edward också.

      Det var ju också en typ av glasögon – de fjortonåriga 😀

  5. Nej jag analyserar inte, trots mina många år på litterära utbildningar. Jag skiter fullständigt i förebilder i Twilight och bilder av invandrare i Tintin för jag tror att barn och ungdomar är smartare än så. Man ska läsa det man underhålls av eller det man berörs av och sen ska man väl använda sitt förnuft i verkliga livet.

    1. Jag tror också barn och ungdomar är smartare än så. Analyserar böcker gör jag ibland, både för det kan vara roligt och intressant, men också för att vissa böcker är mer analysvänliga än andra (typ sådana där författarna själv ansträngt sig för att lägga in metaforer och sådant.)
      Men i stort håller jag med dig, jag tycker också man ska underhållas av det man läser och inte alltför drastiskt applicera det på det verkliga livet..

    2. Invandrare i ”Tintin”? Jag tror att du menar afrikanerna i ”Tintin i Kongo”, som tvärtom var ursprungsbefolkningen i sitt land. Nu är jag petnoga, men rätt ska vara rätt. Och ja, man får ta bilden av dem, som kanske inte känns så värst smickrande idag, som ett portätt av hur man brukade beskriva afrikaner på 1930-talet och 1940-talet. Man kan inte förneka historien.

  6. Jag läste böckerna på spanska för några år sedan (förutom slutet på sista boken, som blev för tråkigt och krigiskt). Jag har inte så mycket emot ”låg” litteratur, särskilt inte om den får barn och ungdomar att läsa. Själv läste jag inte direkt någon nobelprislitteratur som ung… 😛 Men förutom könsrollerna och dolda religiösa budskap tycker jag att serien är så ytlig på något sätt (men jag kanske hade tyckt annorlunda om jag varit yngre). Det finns en massa saker som inte stämmer riktigt. Till exempel att Esme är antikhandlare och gillar gamla saker men ändå har totalförstört ett gammalt hus genom att renovera det i ultramodern stil. Så hade ingen profesionell antiknisse gjort… Eller att Bellas pappa i boken bara verkar göra två saker i livet (att fiska och titta på sport). Det känns helt enkelt inte trovärdigt och sådana grejer stör jag mig på. 😛 Och jag uppfattar faktiskt Bella som supersnygg och smal. 😉 Och det verkar alla andra i boken också göra eftersom hon efter fem sekunder hon träder in i den nya skolan blir den populäraste tjejen och killarna slåss om henne.

    1. Hm, vad olika man kan uppfatta karaktärer! Jag är också med på att hon blir den populäraste tjejen men jag har alltid uppfattat det som att det är för nyhetens behag, eftersom Forks är ett så litet ställe. Alla känner alla och så kommer den nya tjejen från Arizona – har tänkt att det är mest därför. Det jag gillade var att (som det kan vara ibland) så är det inga långa beskrivningar om hur snygg hon är och hur smal hon är, men detta är bara vad jag minns. Jag kan ha fel 🙂 Sen gillar jag verkligen att hon är så förtjust i att laga mat och att hon inte bantar (för det står väl i alla fall ingenstans?) 🙂

      Alltså, det var nog för länge sedan jag läste böckerna. Jag minns inte att huset var i modern stil, har alltid fått för mig att det var i gammal stil – däremot blev jag jättearg på huset i filmen, tycker inte det är snyggt.

      Intressant! 🙂

  7. Jag har inte läst twilight-böckerna och lär förmodligen inte göra det heller, men vilken intressant fråga att lyfta fram! jag har märkt att hela min boksmak successivt har utvecklats och förändrats medan jag läst litteraturvetenskap. Och det tycker jag är positivt. Och jag tycker att man ska analysera litteratur, det är lite det som ger den bäring, men visst kan man välja att i vissa fall strunta i det och bara njuta av en bok. Dock märker jag att det blir svårare och svårare, och inte intresserar mig särskilt mycket längre. Väldigt intressant.

    1. Min boksmak har också utvecklats och förändrats, både av litteraturvetenskapen och att jag läser betydligt mer brett rent genremässigt sedan jag började bokblogga och läsa bloggar. Och visst är det kul!

      Ja, jag tycker nog både och. Jag brukar nog omedvetet analysera (och medvetet) men när det gäller böcker som Twilight, en del ungdomsböcker, romance osv så försöker jag lägga bort analysen och bara lustläsa. Jag tror att vissa böcker vinner på det, när analysen kanske inte tillför någonting till läsningen. Fast kanske analyserar man lite ändå, utan att tänka på det 😉

  8. Jag reagerar lite på att många skriver att deras boksmak har utvecklats (med tanke på att den fina och ”höga” litteraturen är till fördel då antar jag). Jag själv läser lite allt möjligt. Selma Lagerlöf blandat med Stephen King, Terry Pratchett och Dostojevski. Först och främst nöjesläser jag och det jag läser ska underhålla. Ett visst språkvärde ska finnas om jag inte ska tröttna. Twilight läser jag ur rent underhållningsvärde, ungefär som att titta på ex ”Hart of Dixie” på tv. Bara avkoppling. Visst, alla karaktärer är inte 100% (apropå pappan, i sista filmen, hur platt var inte han då som bara svalde allt sa och visade honom. Okej, mitt barnbarn växer supersnabbt men wtf liksom) och handlingen har lite att önska men det underhåller ju. Jag har inte direkt värderat min läsning förrän jag började blogga. Ska man skämmas över att man gillat vissa böcker, varför? Det är ju bara underhållning (böcker kan vara så mycket mer såklart men till syven och sist).

    Intressant detta med att man uppfattar saker så olika. Jag har nog tänkt på Bella så som du, Eli. Att det är nyhetens behag och att det är ”nördarna” hon hänger med. Sedan råkar Edward få korn på henne tack vare hennes ”doft” bara. Och jag läste Harlequin-romaner i mina tonår och snacka om skeva könsroller. Kan dock inte minnas för en sekund att jag trodde att det där var verkligheten eller att jag suktade efter den typen av män på riktigt. Men nu svamlar jag mest…

    1. Jag kan ju bara tala för mig själv men när jag säger att min läsning utvecklats så menar jag inte så, mer att jag läser betydligt bredare nu än jag gjort innan och att jag i vissa böcker analyserar mer och ser sådana saker som unkna könsroller. Men jag försöker fortfarande att ibland bara nöjesläsa, som typ Twilight och Harry Potter. Att man ska kunna göra det ibland, är lite poängen med inlägget 🙂 och jag skäms inte heller för böcker jag läser, det tycker jag inte man ska behöva göra!
      Verkligen intressant hur olika man uppfattar karaktärer! Kul att nån mer än jag uppfattar henne så 🙂

  9. Om ungdomar eller rättare sagt människor vore så smarta att de inte blev påverkade av vad de läser i böcker och tidningar, tittar på på TVn och hör i sånger o s v skulle inte världen se ut som den gör. Ingen skulle lägga pengar på reklam och marknadsföring för den skulle ju inte funka.

    Jag kan inte heller se att det finns någon motsättning mellan att lustläsa och att vara medveten om vad man läser. Jag lustläser nu en gammal favoritförfattare och kan njuta av boken trots att jag inser att den exotiserar Kina och är rätt sliskigt sentimental. Men att inte veta vilka glasögon man har på sig, vare sig man läser eller inte, tycker jag är bekymmersamt. För glasögon har man alltid på sig.

    1. Jag säger inte heller att man inte alls blir påverkad att det man läser och definitivt inte av det man ser på TV och andra medier – tvärtom skrev jag att åtminstone jag blir mycket mer påverkad av bilder, tidningar och TV än av böcker. Men det är klart man blir påverkad även av böcker, det ifrågasätter jag inte. Det jag ifrägasätter är *hur mycket* man egentligen blir påverkad. Det jag menar är att jag tror inte att ungdomar idag tar allt som står i böcker för sant – särskilt inte om det, som Twilight, är någon form av fantasy. Isåfall tror jag det är mycket farligare med böcker som utspelar sig i verkligheten och har dåliga förebilder.

      Jag tror också att man kan lustläsa och samtidigt vara medveten om vad man läser, på något plan. Det behöver inte vara svart eller vitt, det jag menar är att jag vill ibland kunna lustläsa en bok utan att analysera sönder den, utan att analysera och bryta ner varenda liten bit av den. Jag tycker det är stor skillnad att vara medveten om det man läser och att analysera det.

  10. Det stora problemet, som jag ser det, är att mycket av det man kan hitta i Twilight ÄR sant. Massor av unga tjejer ger sig in i relationer där de har svårt att stå på sig och unga killar famlar efter förebilder och hemfaller åt machosteteotyper. Böckerna är oerhört populära i USA där jämställdheten inte ens kan jämföras med vår. Twilight speglar exakt den konservativa amerikanska människosyn man också kan se hos t ex Dr Phil, när han pratar om mannens roll som ledaren i familjen. För mig känns det angeläget att i alla lägen synliggöra detta.

    1. Jag förstår ditt tankesätt, det gör jag verkligen. Och självklart är det problematiskt att det är så i USA, nu valde jag i och för sig att bara se det ur läsande ungdomar i Sveriges perspektiv (och utgå mycket ifrån mig själv).

Kommentera