Läsrapport november 2012

Oktober var en fantastisk läsmånad, arton böcker hanns med. I november har det varit betydligt mer kurslitteratur än skönlitteratur men en och annan bok har det ändå blivit och en hel del riktigt fina pärlor. Jag ligger fortfarande efter med recenserandet men börjar krypa ikapp – de jag har skrivit om är länkade!

Betvingade – Simona Ahrnstedt
The Distant Hours – Kate Morton
Något måste hända nu – Anna Lindberg
Myternas historia – Karen Armstrong
The Casual Vacancy – J. K. Rowling
Alena – Kim W. Andersson
The Hundred and Ninety-Nine Steps – Michel Faber
The Twelve – Justin Cronin
Arvet efter Arn (del 4 i Arn-serien) – Jan Guillou
Divergent – Veronica Roth
The Night Circus – Erin Morgenstern

11 lästa böcker
2 historiska romaner
1 postapokalyptisk skräckroman och 1 dystopi
grafisk roman och 1 ljudbok
1 facklitteratur
2 ungdomsböcker
5 böcker lästa på engelska

1 bok läst i serieutmaningen och 1 i mytserieutmaningen.

Månadens sämsta var Något måste hända nu, den var visserligen bitvis väldigt fin men gjorde inte så stort intryck. Inte heller Arvet efter Arn blev jag så särdeles förtjust i.

Bäst då? Ja, var ska jag börja? The Distant Hours, The Twelve, The Casual Vacancy, The Night Circus… Månadens ord är uppenbarligen ”The” i bra-bok-sammanhang.

Jag måste också lägga till Månadens överraskning för Divergent var betydligt bättre än jag hade förväntat mig!

9 reaktioner på ”Läsrapport november 2012

  1. Jag hoppas att du kommer att skriva något om The night circus, jag skulle gärna vilja veta vad du tyckte om den. Nu fick jag ju i alla fall veta att den var bra 🙂

  2. Men elva böcker på en månad är ju ändå bra. Men får jag fråga vad det var med ”Arvet efter Arn”, som du inte gillade?

    1. Allra mest var det samma sak som jag inte gillat med de övriga böckerna, jag tycker det är så tröttsamt med huvudpersoner som inte kan göra fel. Birger vinner allt, slår alla, är oövervinnerlig. Jag tycker det är tråkigt med karaktärer som är ofelbara. Men det kommer komma en recension!

      1. Jag håller inte med om att Birger inte kunde göra fel. Till exempel gifte han sig aldrig med Signy, fast de fick tre barn tillsammans, bara för att hans mor inte tyckte att hon var högättad nog.

        1. Ja, man uppfattar ju saker olika när man läser. För mig handlar det mest om sättet han beskrivs, framförallt när det gäller strid – han vinner allt. Jag tycker att det är väldigt trist.

          1. Nu var ju också Birger Jarl en viktig person i Sveriges historia, som hade mycket framgång och fick stor makt (han blev också far till två kungar). Men visst, du är ju inte den första, som tycker att Jan Guillous hjältar är för perfekta och lyckade.

Kommentera