Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona

Östersund 1959. Att komma från den lilla byn i Dalarna till storstaden Östersund i Jämtland är för Mona som att komma till New York. Att kliva över Stortorget blir som Times Sqaure. men i fantasin reser hon på riktigt till New York, till storstäder, lever livet. I verkligheten blir hon fast i Östersund, det glittriga stadslivet solkas i kanterna och glamouren uteblir. Mona jobbar som hembiträde åt Britt och Ove, Britt jobbar på kontor och Ove spelar i ett jazzband. I bandet finns också Harald, gitarristen som så många av kvinnorna på konserterna är förtjusta i.IMG_1104

Det osar verkligen 50- tal om Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona. För mig, som går på gatorna i Östersund idag, är det verkligen spännande att läsa om – inte minst när Mona tas med ännu längre norrut, mot Strömsund och Gäddede där min sambo har rötter och åt håller där vi brukar tillbringa våra somrar.

Men det är inte bara igenkänningen som gör att jag tycker om den här boken. Det här är min första bekantskap med Anneli Jordahls böcker och även om jag hade svårt att till en början vänja mig vid det kärva språket, så började jag ändå tycka om det efterhand. Ibland är det svårt att komma Mona inpå livet men jag rörs ändå av historien och upprörs över hur man som kvinna i en då ganska prekär situation blev behandlad av samhället. Speciellt tyckte jag om hur berättelsen bryts av emellanåt och en nutida Mona och framtida dotter får komma till tals. Här får personen Mona lite mer liv, men fortfarande finns det egentligen inte så mycket djup i hennes karaktär. Kanske är det för att hon helt enkelt själv fastnade. Det här är en ganska lågmäld berättelse men den är inte desto mindre berörande för det. Jag tyckte om den.

Lotten, Kulturbloggen, Bloggbohemen, Ugglan & Boken och Dagens bok har också läst.

2 thoughts on “Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona

Kommentera