Legenden om Morwhayle, Häxmästaren – Peter Bergting

Häxmästaren är första boken i serien Legenden om Morwhayle och blåser liv i en osämja som legat och grott i många år. Arteil Krill bor med sin far i staden Gopnyk, han har en tvillingsyster som försvann mystiskt för tio år sedan men en dag står hon i hans sovrum – hon har kommit genom en magisk portal och vill hämta honom till en förestående uppgift i Morwhayle på andra sidan havet.

Mitt första intryck av Häxmästaren är att jag blir lite brydd. Jag vet inte riktigt i vilken värld jag har hamnat, om staden Gopnyk finns i vår tid eller ens i samma värld som Morwhayle, tydligen går den magiska portalen över havet och inte till en helt annan värld – vilket är ganska ovanligt. På författarens hemsida läser jag att boken utspelar sig i världen Arzakkali, något som gärna fått stått i boken eller på baksidan. Baksidestexten för den här boken bygger för övrigt verkligen på det här med att baksidestexter är skräp. Ja, jag vill gärna få en introduktion till boken men jag vill helst inte veta hur den slutar, vilket man i stort sett får här. Minus för det.

Men nog med bryderier. När väl äventyren börjat pyra i boken blir den riktigt bra. Jag gillar karaktärerna och framförallt den gråskala med vilken Peter Bergting tecknar sina karaktärer. Ofta byggs fantasy upp på ekvationen ond mot god och det finns inte så mycket däremellan. Här är man inte riktigt säker på vem som är ond och god eller hur pass onda eller goda de egentligen är. Att det är flytande, det gillar jag och det ger inte bara mer djup till karaktärerna utan känns också mer trovärdigt.

Det märks däremot att det är första boken i en serie. Det känns som att jag mest får skrapa på ytan till Morwhayle och allt som händer däri, ibland blir det nästan för ytligt. Häxmästaren är ingen tegelsten, långt ifrån, och det behöver fantasyböcker verkligen inte alltid vara men något mer djup och några mer förklaringar hade jag gärna sett och jag hoppas det dyker upp i kommande böcker. Det vore synd att bygga upp något så lovande som Morwhayle och tappa bort grunden.

Trots några småsaker som jag inte tycker om är Häxmästaren en mycket lovande romandebut och framförallt gillar jag hur den mot slutet får inslag av kladdig spökhistoria när odöda skelett med hålögda kranium får ta plats i handlingen. Som skräckfantast tycker jag såklart det är oerhört kul, avslutningen är också spännande och jag kommer absolut fortsätta läsa serien.

Semic, 2011.

7 thoughts on “Legenden om Morwhayle, Häxmästaren – Peter Bergting

Kommentera