Lilla himlafågel – Joyce Carol Oates

I den lilla staden Sparta i nordöstra USA pyr fördomarna och bråken som småbrasor, rika familjer bor ena änden och i den andra finns slumkvarter och ett indianreservat. 11-årige Aaron hittar sin mor Zoe mördad och misstankarna riktas dels mot Aarons far och dels mot Zoes gifte älskare Eddie vars dotter Krista vägrar tro på hans skuld.

Kristas och Aarons vägar korsas, båda tror att den andres far är skyldig till mordet och framförallt Krista följer Aaron med något som börjar med en förälskelse men utvecklas till vad som verkar vara en besatthet.

Det var ett tag sedan jag läste Lilla himlafågel men jag minns att berättelsen grep tag i mig och jag var fascinerad över att relationerna var så olika men beskrevs så starkt. Aaron och Krista, Zoe och Aaron, Krista och Zoe, Krista och Eddie och Krista och hennes mamma. Vad som också är fängslande är hur mycket som går att utläsa mellan raderna trots att berättaren själv inte förstår allt – jag tänker främst på första delen som Zoe berättar när hon inte är så gammal. Vissa saker blir tyvärr lite övertydliga men för det mesta är det dunkelt och mystiskt spännande.

Lilla himlafågel är inte extraordinär och den är inte den bästa Oates jag läst men den fängslade mig. Framförallt tycker jag det är fascinerande att Oates lyckas göra relationerna, kärleken och besattheten så mycket mer intressant än frågan om vem som egentligen mördade Zoe.

Hitta den här eller här.

4 thoughts on “Lilla himlafågel – Joyce Carol Oates

    1. Den är inte lika bra som Blonde, men den är bra! Just nu läser jag hennes nya, Dykvinnan, och den är än så länge också himla bra 🙂

  1. Köpte på mig Lilla Himlafågel för ett tag sedan, men har ännu inte fått tillfälle att läsa den. Det verkar ju lovande, hoppas att jag tycker som du 🙂

Kommentera