Lite kärlek och misär i poesiform såhär på morgonkvisten

Eller om det är natt fortfarande, jag vet inte. Klockan 03.10 på jobbet är det inte sådär fasligt mycket som händer och jag blir lite lagom sentimental av en väldigt vacker lilarosa soluppgång utanför fönstret. Vad passar då bättre än en gråtmild, sorglig och väldigt vacker Miramar- låt? Allra finast är den med musik till men himla fin att läsa är den också. Simply not a lovesong, heter den.

Cherie jag ligger i min säng,
klockan går med tunga steg
Stationen 20:03,
tåget gick och du med det
Jag tror du är min enda vän,
den enda som jag bryr mig om,
om jag blundar kan jag se
ett tåg mot söder och jag vet:
det blir ensamt här ikväll,
det blir ensamt här inatt,
tankarna blir tusen nålar
som sticker ljudet av ditt skratt,
av ditt skratt, av ditt skratt

This is simply not a lovesong,
det är en fjärils brutna vinge på ett hjul
och det är tur utan retur
This is simply not a lovesong,
det är en sorgsen vind som stryker i ditt hår
och det är kärlek från igår
This is simply not a lovesong,
det är en fjärils brutna vinge på ett hjul,
och det är tur utan retur,
och det är aldrig mera du,
nej det är aldrig mera du

När jag ser dig sätta segel
mot en ny och bättre dag,
jag kanske aldrig mer få se dig,
jag är dömd att stanna kvar
Du var ofantligt mycket större
än mitt gråa lilla liv,
och vad som är så mycket värre
är att du gav mig perspektiv
Livet aldrig blir detsamma,
aldrig mera blir sig likt;
du var en doft av något större,
ja en skymt av någonting unikt,

This is simply not a lovesong,
det är en fjärils brutna vinge här och nu,
och det är tur utan retur
This is simply not a lovesong,
det är en sorgsen vind som blåser i ditt hår
och säger kärlek från igår
This is simply not a lovesong,
Det är de enda ord du får,
de är de enda ord jag har.

/P. Mauritzson

Kommentera