London Eye- mysteriet – Siobhan Dowd

wp-1473939477109.jpgSalim går ombord en av gondolerna på det jättelika pariserhjulet London Eye. Hans kusiner Ted och Kat följer gondolen med blicken hela vägen men när den landar och dörrarna öppnas är Salim försvunnen. Det är inledningen på London Eye- mysteriet som i bästa pusseldeckarstil låter Ted och Kat söka efter sin kusin gata upp och gata ner i ett myllrande London.

Siobhan Dowd är en irländsk författare som dog alldeles för tidigt, jag har tidigare läst hennes Jag är Solace och Tio minuter över midnatt som Patrick Ness skrev efter en idé av Dowd. Nu har hennes böcker börjat översättas och jag tycker det är fantastiskt mitt i det sorgliga för hon var en särdeles begåvad författare i min mening.

Framförallt älskar jag hur karaktärerna känns så levande, så trovärdiga, så speciella. I London Eye- mysteriet är det till en början Ted som är huvudrollen, men även Kat och Salim får mer och mer utrymme efter hand. Ted lever med någon form av autismspektrumtillstånd, så mycket står klart, själv menar Ted att hans hjärna har ett unikt operativsystem och att jag ens nämner det här är för att jag tycker Dowd är alldeles särskilt lysande just i beskrivningen av Ted, hur det alldeles självklart känns som alla andras fel när Ted missförstår sociala koder och tar ordspråk bokstavligt, hur trovärdigt hon beskriver hans speciella operativsystem utan att det känns konstlat. Jag kan också tänka mig att den här boken kan spela en viktig roll i igenkänningen av Ted.

Det är också Teds speciella operativsystem som börjar leda dem rätt i jakten på Salim och mot en äkta bladvändarupplösning som är helt oväntad. London Eye- mysteriet känns som en klassisk deckare, en äventyrsberättelse med drag av Enid Blyton som jag inte läst maken till på länge. Välskriven, spännande, rolig, fantastisk. Läs den!

Atrium förlag, 2016.

Hitta den här eller här.

2 thoughts on “London Eye- mysteriet – Siobhan Dowd

  1. Jag gillar den också väldigt mycket! Jag tycker den är väldigt charmig och framför allt lite rolig när man ser världen genom Teds ögon. Inte så att man skrattar åt honom, men man får syn på absurt vi faktiskt kan uttrycka oss eller agera. Och,sitt omslag till trots (som jag tycker är lite mossigt/gammaldags) så verkar den också poppis hos ungdomarna. Man blir glad!

    1. Ja, precis så! Jag tyckte det var jättebra just det, att man ser världen genom Teds ögon på ett så självklart sätt.

Kommentera