Men vi knullar ju ändå inte – Ann Söderlund

Men vi knullar ju ändå inte är Ann Söderlunds krönikesamling och det är en himla rolig sådan. Den är ganska kort och kompakt men det gör inte så himla mycket och jag både ler och skrattar väldigt ofta.

Tyvärr är det en del stavfel i boken, inte överdrivet många men fem-sex stycken kanske och det plus två kommatecken på fel plats på samma sida stör faktiskt. Det är sådant korrekturläsning är till för och det bidrar till att det känns som att boken kommit till ganska hastigt. På baksidan jämförs Men vi knullar ju ändå inte med Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst och visst har de vissa likheter i humor och skärpa men Skäringers bok känns mycket, mycket mer genomtänkt, genomarbetad och – trots humorn – mer allvarlig.

Men jag tycker ändå om den. Det är rolig läsning och även om jag inte är gift och har barn själv så kan jag tänka mig att det är mycket igenkännande för de som har – faktiskt räcker det ibland att bara ha ett förhållande eller se på sina föräldrar för att leende nicka (eller gapskratta) åt vissa situationer. Framförallt gillar jag de små listor som avslutar krönikorna, de är hysteriskt roliga.

Tillsammans med boken från Pocketförlaget kom det också en present, två Knullkuddar! Örngott med Ja! tryckt på ena sidan och Nej! på den andra. Kul grej!

Du kan köpa boken här och här.

Kommentera

Men vi knullar ju ändå inte – Ann Söderlund

Men vi knullar ju ändå inte är Ann Söderlunds krönikesamling och det är en himla rolig sådan. Den är ganska kort och kompakt men det gör inte så himla mycket och jag både ler och skrattar väldigt ofta.

Tyvärr är det en del stavfel i boken, inte överdrivet många men fem-sex stycken kanske och det plus två kommatecken på fel plats på samma sida stör faktiskt. Det är sådant korrekturläsning är till för och det bidrar till att det känns som att boken kommit till ganska hastigt. På baksidan jämförs Men vi knullar ju ändå inte med Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst och visst har de vissa likheter i humor och skärpa men Skäringers bok känns mycket, mycket mer genomtänkt, genomarbetad och – trots humorn – mer allvarlig.

Men jag tycker ändå om den. Det är rolig läsning och även om jag inte är gift och har barn själv så kan jag tänka mig att det är mycket igenkännande för de som har – faktiskt räcker det ibland att bara ha ett förhållande eller se på sina föräldrar för att leende nicka (eller gapskratta) åt vissa situationer. Framförallt gillar jag de små listor som avslutar krönikorna, de är hysteriskt roliga.

Tillsammans med boken från Pocketförlaget kom det också en present, två Knullkuddar! Örngott med Ja! tryckt på ena sidan och Nej! på den andra. Kul grej!

Du kan köpa boken här och här.

Kommentera