Mer blod, mer smuts, mer hunger: mer om Svulten

9515230039Igår citerade jag ett stycke på bloggen ur Svulten som torde lugna alla abibliofobiker. Det ger också en liten aning om den tidsbetraktelse som kanske inte riktigt utmärker Svulten men som ständigt finns i periferin och ger en fantastiskt rik bakgrund till en vampyrroman som är både ständigt fascinerande och underbart blodig.

I Svulten får läsaren följa vampyren Jorunn Självfhämnds berättelse. Den tar sin början i dagens Helsingfors och kryper bakåt genom ett 1800- tals Paris som doftar av dekadens och absint och ett 1700- tals Stockholm som stinker av kungamord och folkuppror. Jorunn vandrar genom seklerna och betraktar vad jag tycker verkar vara ett mänsklighetens förfall, en karikatyr av lycka och beständighet som istället blir till en bild av smuts och förgängelse.

Mänskligheten är fördärvad. Dessutom är den kantad av begär och makthunger, återspeglat i Jorunns ständiga törst på blod och ständiga jakt på mättnad – en hunger som aldrig blir tillfredsställd.

In another library tycker att Svulten är en av de bästa vampyrromanerna hon läst på länge. Jag håller med.

8 thoughts on “Mer blod, mer smuts, mer hunger: mer om Svulten

  1. Bara omslaget ser ju fantastiskt ut. Det känns intressant att det delvis utspelas uppe i ”våra trakter”. Inte bara rumänska, engelska eller amerikanska vampyrer : D Titeln är så suggestiv att tillsammans med omslaget så sitter jag nästan och stirrar på bokomslaget.

    1. Ja, jag tycker också det är uppflyftande att det är en vampyrroman med historiska rötter som *inte* involverar Dracula 😉 Läste en annan vampyrroman för ett tag sedan som förvisso inte utspelar sig här utan i Sydeuropa men ändå inte gästspelades av Dracula – Judas barn. Bra den med!

      Visst är det ett suggestivt omslag! Jag gillade det inte i början men efter ett tag vande jag mig och nu har jag också liksom lite svårt att sluta titta på det. Svulten är en väldigt bra titel för övrigt, väldigt passande till berättelsen.

    1. Den kan nog vara en spännande ingång! Den är visserligen ganska blodig men samtidigt handlar den om mer än vampyrer – människor och historiska händelser som vävs in himla fint i berättelsen. Dessutom har den ett himla fint och poetiskt språk – jag älskade den.

Lämna ett svar till Elina Avbryt svar