Midnatt – Dean Koontz

Jag och Koontz – ett ganska ambivalent förhållande som består av både förtjusning över vissa böcker (Psykopaten, Phantoms, Viskningar) och djupa bottennapp (Ansiktet, Blixtsken). Men så långt ner i geggan som Midnatt befinner sig trodde jag aldrig han skulle kunna sjunka.

Det kanske delvis beror på att jag precis läst ut tre av årets mest tänkvärda böcker – Hungerspelenoch på att jag inte kan släppa dem, men även med det i åtanke är Midnatt så urusel att jag i stort sett skummade förbi de 300 sista sidorna.

Utbränd FBI-agent med son som är svårtillgänglig på grund av för mycket lyssnade på svartmetall åker till mystisk stad på USA:s västkust. Väl där visar det sig att skurken – som så ofta en rik och bortskämd ung man med psykiska problem från barndomen – skapat en slags superdator som förändrar invånarna i Midnight Cove till monster.

Ridå.

Egentligen är det ganska fantastiskt hur många klyschor Dean Koontz lyckas trycka in på de dryga 500 sidorna och allra värst är superskurken som är så otroligt osannolik att han inte ens är skrämmande. Midnatt är en av de absolut sämsta böckerna jag läst av Koontz och faktiskt en av de sämsta böcker jag läst i år. Det är en sådan bok som gör att man önskar att man fått tillbaka timmarna man lade på den. Därför ska jag heller inte orda mer om den.

9 replies on “Midnatt – Dean Koontz”

  1. Elina skriver:

    Okej.. inte läsa den med andra ord 😉

  2. […] mörka flod av Dean Koontz är en skräckroman som stått i min bokhylla i snart fyra år. Mitt förra möte med Dean Koontz blev ingen höjdare men jag håller hoppet uppe om att det kan ändra […]

  3. […] tänker inte sopa det under mattan. Hjärtats mörka flod är riktigt dålig. Inte lika dålig som Midnatt, men den är verkligt dålig. Som Monika påpekade för ett tag sedan sedan borde någon lära Dean […]

  4. […] minne av Dean Koontz – vi är alltså vänner igen även om jag inte glömt de två senaste bottennappen – och resten tänkte jag läsa på bussen i eftermiddag. Sedan är det äntligen, äntligen […]

  5. Ha, ha, snacka om totalsågning och jag som gillade. Phantoms avskydde jag när jag läste den (för typ 20 år sedan) – vi har uppenbarligen inte samma Koontzsmak…

    • Eli skriver:

      Nä, det verkar inte så 🙂 Phantoms är nog den Koontz-bok som skrämt mig allra mest, haha! (förutom slutet, som var riktigt dåligt..)

  6. […] i en boks tänkvärda inlägg om att tycka olika om böcker, med anledning att vi hyllade och totalsågade samma […]

  7. […] alltså nästan 2 i månaden. Bok med längst tid i hyllan: Sex år Snittid i hyllan: 3 år Sämst: Midnatt av Dean Koontz. Helt klart. Bäst: Jag tyckte mycket om både Strändernas svall och Den […]

Kommentera