Min återförening med chicklitten? Eller bara en lyckträff?

Det var under första året på gymnasiet jag verkligen började utforska… min läsning. Fram tills dess hade jag läst ungdomsböcker så det bara skvätte om det, vuxenböcker i nästan lika stor mängd men kanske framförallt fantasy och äventyr. Pirater, andra världar, hästar, magi – det var min grej.

Men när jag var femton fick jag en lärare som tryckte helt andra sorters böcker i händerna på mig. Socialrealism, engelska deckare (ditintills var Maria Lang min enda deckarbekantskap, förutom Kitty), svåra böcker, lätta böcker, roliga böcker.

Och Marian Keyes. Det var nog mitt första riktiga möte med chicklitten och även om jag var himla förtjust i det då dröjde det inte många år innan jag tröttnade rätt så rejält – på stereotyper, kvinnobilder och kanske framförallt dåligt språk.

Så bytte jag av en till mig en bok för några månader sedan, det var Lucy-Ann 9789186675745_large_50-satt-att-traffa-den-ratte_pocketHolmes Femtio sätt att träffa den rätte och jag började läsa den med en skepticism som flödade ur öronen så pass att jag är förundrad över att den inte brände hål på boken. Jag vet inte om det var mina tröskellåga förväntningar som gjorde det men jag hade ändå ganska roligt i Sarah Sargeants sällskap. Kanske var det faktumet att hon startar en blogg, även om hennes inte riktigt är en bokblogg. Istället är det jakten på den rätte som avhandlas i bokens fiktiva bloggosfär och det är nog så roligt.

Jag gillar inte allt i den här boken, långt ifrån. Men jag gillar den betydligt mer än jag trodde jag skulle göra och framförallt gillar jag att inte allt är sockersött och när det inte är det blir det heller inte så där klyschigt och dåligt skrivet – tvärtom. Jag gillar att det hejvilt drivs med lite allt möjligt och jag gillar att det ändå är ganska opretensiöst.

Nu ställer jag frågan till er: Är den här boken verkligen så bra eller var det bara låga förväntningar? Finns det mer av den här sorten? Är alla Lucy-Anne Holmes böcker lika bra? Ska jag våga mig ut på chicklittens hala is igen eller är det bäst att lämna det därhän?

3 thoughts on “Min återförening med chicklitten? Eller bara en lyckträff?

  1. Jag läser en del chic lit men tycker det är svårt att hitta böcker som är riktigt bra. Jag vill skratta när jag läser sådana böcker, men det gör man ju inte alltid. Rekommenderar Shopaholic-böckerna av Sophie Kinsella om du inte har läst dem redan. Även filmen är bra.

Kommentera