Min mormor hälsar och säger förlåt – Fredrik Backman

Många är gångerna som jag de senaste tre åren skrattat och gråtit åt Fredrick Backmans stundtals vridna humor och stundtals djupa allvar på bloggen Backmanland. Många var också gångerna tårarna rann under läsningen av En man som heter Ove – både av skratt och sorg.

min-mormor-halsar-och-sager-forlatMin mormor hälsar och säger förlåt är definitivt ingen Ove-uppföljare, inte är den heller särskilt lik föregående nämnda bok. Att förvänta sig en ny Ove kanske resulterar i besvikelse, men förväntar man sig inget annat än Fredrick Backmans oefterhärmliga berättarkonst och skruvade situationer så kommer besvikelsen definitivt inte visa sitt fula tryne.

Galghumor och sorg är två av ingredienserna som ständigt vispas runt av karaktärerna i Min mormor hälsar och säger förlåt. Elsa, den brådmogna nästan-sjuåringen, tar täten för ett gäng udda invånare i hyreshuset där hon bor – det är den högeffektiva mamman, hennes ständigt springande sambo, snorkiga Britt-Marie, entrepenören Kent, pojken med syndrom och hans mamma, den svärande taxichaffisen Åke, och så Monstret.

Men mest av allt är det mormor, Elsas granne och ständige härförare i det krig smartskallarna förklarat mot Elsa bara för att hon är annorlunda – men kanske framförallt för att hon står för att hon är annorlunda. Elsas mormor är alltid på hennes sida och bryr sig inte om vilka lagar eller etiketter hon bryter i barnbarnsförsvarandets namn. Elsas mormor är nämligen också lite annorlunda, men annorlunda på det viset att hon ibland hamnar i häktet för att ha kastat bajs på en polis.

Humorn är det således inget fel på, den är en ständigt närvarande källa till skratt även om den ofta dessutom är så pass skruvad att den kanske ibland snarare föranleder ett höjt ögonbryn. Eller två.

Vid sidan om humorn finns i Min mormor hälsar och säger förlåt dock mer än en följeslagare. Den sorts harm som följer på en sorg vilken absolut inte går att handskas med, den sorts kärlek som är så märklig och oförutsägbar att det inte ens är lönt att börja förklara den. Men är det något Fredrik Backman är fullkomligt lysande på, så är det att förklara sådant man inte trodde det fanns ord för. Hur märklig historien om Elsa och hennes mormor vid ett första ögonkast än verkar vara, blir den ändå fullständigt logisk mot slutet – med hjälp av en berättarkonst som trots en viss tillfällig knasighet ändå för det mesta är synnerligen vacker och förklarar så svåra saker med en så till synes självklar enkelhet.

Jag älskade den här boken. Jag tycker också definitivt att du ska läsa den.

Forum, 2013.

Läs och Annas recension.

11 thoughts on “Min mormor hälsar och säger förlåt – Fredrik Backman

  1. Jag har denna hemma men har inte vågat läsa den än. Inte för att jag är rädd för att jag inte kommer att gill den, för det vet jag att jag kommer att göra. Men jag kommer inte att kunna lägga ifrån mig den när jag väl har börjat! 😉

    1. Hehe, det gör du rätt i! Jag väntade också tills jag hade många timmar framför mig, det är svårt att lägga den ifrån sig 🙂

  2. Det är ju inte lätt att följa upp Ove. Kan ändå varmt rekommendera. Tack för att du länkar till mig också, roligt att du läst.

    1. Nej, det är ju alltid svårt att följa upp en så bra och så populär bok! Speciellt när det var en debut. Men jag gillade att den var så olik Ove-boken ändå, det känns som att det är alltför ofta författare försöker kopiera en bok som varit en succé.

    1. Eller hur! Jag gillade också hur alla trådar knöts ihop, speciellt eftersom det i mitten kändes som att det var omöjligt att göra det 🙂

Kommentera