Minirecensioner 3: Korparna, Solstorm och Dagen svalnar

9789175030579_large_korparna_pocketKorparna läste jag tillsammans med en vän i en liten bokcirkel vi har på distans. Det gav mig mycket mer än om jag skulle läst den själv för det finns minst sagt lite att diskutera i den. Klas verkar leva ett förutbestämt liv i det småländska 70- talet, dömd att ta över gården efter fadern som förlorat allt hopp och så smått verkar börja förlora även sitt förstånd. Tung läsning, men också fint skrivet och insiktsfullt. Jag grubblade mycket över den.

Åsa Larsson var en författare som faktiskt gav mig litegrann tillbaka av tron på 9789173480741_200_solstorm_mp3-bokdeckare som en genre jag kan utstå. För inte så länge sen lyssnade jag på Till offer åt Molok, del fem i serien om Rebecca Martinsson. Nu, efter att ha lyssnat på Solstorm som är första delen förstår jag hur allt började och jag kommer nog lyssna mig igenom alla böckerna. Men kanske med lite mellanrum emellan för även om Åsa Larsson är en bra deckarförfattare och en riktigt bra uppläsare så finns det små och trista klyschor även här – inte minst schablonen Carl von Post.

dagen-svalnarDen tredje formen på en bok i den här samlingen av minirecensioner är en novell från Mix Förlag, av ingen mindre än Hanne Mikaela Taivassalo som skrev den fantastiska vampyrromanen Svulten häromåret. Dagen svalnar är lite mer abstrakt och handlar mer om undergång än vampyrer, men fortfarande älskar jag Taivassalos språk och sätt att skapa bilder med sin text som stannar länge på näthinnan efteråt. Stämningsfullt och skrämmande.

One reply

  1. […] Solstorm läste jag i höstas och även om jag tyckte att den hade en del problem – framförallt den klyschiga SuperSkurken Carl von Post – var den ändå en Deckare värd namnet. Desto större överraskning var det när hennes andra bok, Det blod som spillts, visade sig vara en av de bästa deckare jag läst. Visst finns här poliser av alla de sorter – men ganska lite av just de typiska sorterna. Visst finns här ett bestialiskt mord – men gärningspersonen slängs inte in lite hipp som happ på slutet och motiven är många möjliga och framförallt mångbottnade. Det som gör Det blod som spillts till en så otroligt bra deckare är nämligen att det är en samhällsskildring lika mycket som en deckare och en skarp och ibland smärtsam insikt i vad som kan hända när en bryter mot konventionerna. […]

Kommentera