Molnfri bombnatt – Vibeke Olsson

Molnfri bombnatt är en berättelse om andra världskriget. Det är också en berättelse om kärlek och frihet, om död och svält, om att byta land och bli en främling, om att älska och om att förlora allt. Men framförallt är det en berättelse om Hedwig Hannelore Maurer från Mainz i Tyskland, som är fjorton år när kriget bryter ut, och som förälskar sig i SS-mannen Wilhelm Schurbiegel.

Boken är inte kronologisk i sitt upplägg men trots de många olika tidslinjerna tappar berättelsen aldrig sitt fokus. Än får vi följa den tioåriga Hedwig när Hitler kom till makten 1933, än när hon är sjuttio år och hör nazister ropa ”Sieg Heil” från sitt fönster i Stockholm, än när hon och Wilhelm mitt i kriget kämpar om att få gifta sig fast hennes far sitter i koncentrationsläger för att han är socialdemokrat. Än är det 1945 och svält och elände i krigsslutets Tyskland, än har Hedwig precis kommit till Sverige.

Det är mycket skickligt att skriva en berättelse som hoppar så mycket i tiden utan att man någonsin tappar koncentrationen som läsare och utan att man någonsin vill lägga ifrån sig boken. Det är Hedwig som håller ihop hela historien, för mycket mer än en berättelse om kriget är det en berättelse om en individ som inte vet vad hon ska tro på och som faller för nazismen och dess prat om ”blod, kärlek och frihet” utan att veta vad som händer med judarna. I Molnfri bombnatt är det så lätt att förstå hur den tyska nationalsocialismen innan krigets utbrott lockade ungdomar med sin propaganda av gemenskap, lycka och ett starkt och fritt Tyskland, istället för med rasfientlighet. Hedwig slits mellan lojaliteten till de socialdemokratiska föräldrarna och viljan att vara med i gemenskapen, men hennes föräldrar uppmuntrar henne till att anmäla sig till Hitlerjugend för att rädda henne.

Molnfri bombnatt är otroligt tänkvärd. Många gånger upprepar Hedwig sina funderingar, men istället för att bli tjatigt gör de bara ett djupare intryck. ”Hur känns det att bomba en stad?” och ”jag förstod inte det här med judarna” återkommer gång på gång och sätter sina spår både i berättelsen och hos mig som läsare. Det är som att orden behöver upprepas för att man ska förstå dem, men någonstans går ändå förklaringen förlorad i krigets fasor.

Hedwig blir som en riktig person, all hennes sorg, smärta och svält blir som ens egen och hon känns som en av de mest verkliga karaktärer jag har läst om. Hjälplöshet, maktlöshet och skuld är de stora motiven i boken vid sidan om kärlek, och väldigt få av karaktärerna är svartvita. De är inte genomgoda och inte onda, som människor alltid gör drivs de framförallt av sin självbevarelsedrift och rädslan tar ibland överhand över förnuftet. Molnfri bombnatt är en stark berättelse som mer än en gång får mig att börja gråta. Det är inte många böcker som berättar om andra världskriget ur ett tyskt perspektiv, och speciellt inte från en kvinnas ögon. Men Molnfri bombnatt är inte bara ovanlig bok. Det är en bok som berättar om ett krig som pågick för över sextio år sedan men är förankrad i vårt här och nu genom nynazisterna som ropar ”Sieg Heil” nedanför Hedwigs fönster på nittiotalet och genom det evigt mänskliga i att vilja höra till och känna gemenskap.

Aldrig skulle Evert ha kunnat ta till sig att Wilhelm var en människa, att det värsta var att vi alla var människor, också i Tyskland 1943.

Tack än en gång till Vixxtoria som skickade boken till mig, jag älskade den 🙂

0 thoughts on “Molnfri bombnatt – Vibeke Olsson

  1. Aj aj aj vänta lite om du tänker använda den förresten! Läste lite noggrannare i kontraktet för scrapsetet och tyckte det stod att man inte får göra weblayouter och liknande av det…så måste kolla upp det först! Sorry!! 🙁

  2. Åååååh! Härligt att du gillade! Och nu blev jag väldigt sugen på att läsa om igen.

    Jag tycker att Vibeke Olsson gör något väldigt viktigt när hon valt att berätta ur en alldeles vanlig tysk flickas perspektiv. Vi är så vana vid att se tyskar antingen som förövare eller som hjältar som hjälpte till att t ex gömma judar, men de flesta befann sig ju nånstans där mitt emellan…

    Så subtilt skildrad den där skulden som Hedwig känner också – att hon kommer till Sverige, där folk förutsätter att hon är ett ”offer”, men hon var ju inget offer under kriget.

    1. Ja, jag håller med! Denna och I skuggan av min bror är de enda krigsböckerna jag läst som skildrar helt vanliga tyskar under kriget.

Kommentera