Mörkerseende

Vi boknördar kanske ser saker och ting på ett lite annat sätt än vanliga människor gör. Kanske ser vi skräckälskare också världen genom lite andra, mörkare glasögon än många andra.

För ganska länge sen klev jag in i en smyckesaffär och fastnade genast för ett kaméhalsband där damen på smycket endast var ett skelett. Det är extremt tjusigt och jag bär det nästan varje dag. Jag blev så lyckligt över att ha hittat det att jag inte kunde låta bli att säga till expediten: ”Vad coolt att hon är ett skelett!” Expediten rynkade på ögonbrynen, kikade på halsbandet och sa: ”Nämen! Det har jag inte ens sett innan!”

Lite så, menar jag. Kanske är vi beredda att se något mer i vardagen, något som finns eller inte finns där. Det jag älskar med novellsamlingen Mörkerseende är just att den nästan uteslutande handlar om vanliga människor i vanliga situationer där den mörka sidan inte tränger sig på utan sipprar in i deras verklighet, sakta men säkert. Och livet blir aldrig detsamma igen.

IMG_20141115_230040

Det handlar om förr i tiden, då tjärnar var bottenlösa och märkliga varelser bodde i dem. Om att gå förlorad i dimman. Om att se saker andra inte ser. Om att gräva upp saker som borde ha fått stanna i jorden. Vissa noveller kanske inte kommer stanna med mig särskilt länge men vissa kommer definitivt att göra det. Mörkerseende är en lite ojämn samling men alldeles tillräckligt för att skrämma mig i höstmörkret och regnet.

Och, en sak till. Pål Eggert kan ha kommit på den allra tjusigaste titeln någonsin på en novell:

Gå till döden som till en älskare.

Epok förlag, 2014.

 

4 replies on “Mörkerseende”

  1. C.R.M. Nilsson skriver:

    Jag har också det där kaméhalsbandet 🙂 Det är så himla fint!

  2. Maria skriver:

    Gah, vill också ha ett sånt halsband! 😀

Kommentera