Mysteriet Edwin Drood – Charles Dickens

För ett tag sedan läste jag The Mystery of Edwin Drood och blev, som så många före mig, mycket fascinerad av berättelsen och mystiken den medför. Det är inte bara boken i sig själv som är så fängslande, det är också historien omkring den och det faktum att Dickens dog under vad som sägs vara mystiska omständigheter och en påstådd fixering just vid historien om Edwin Drood, vilken förblev oavslutad. Att den stackars Edwin Droods förövare aldrig avslöjas gör att man lusläser resten av historien i jakt på ledtrådar, och man kan inte låta bli att leka Poirot och fundera över den eller den personens möjliga skyldighet. Eller om Edwin Drood överhuvudtaget blev mördad, då hans kropp aldrig återfinns.

Men det har diskuterats många gånger och svaret lär aldrig komma i dagens ljus. Dock bestämde jag mig för att jag innan jag läste Dan Simmons Drood, skulle läsa Dickens bok även på svenska, den engelska är ganska komplicerad och det är lätt att missa något.

Den var lika fascinerande på svenska, och det var dessutom en mycket bra översättning av Majken Johansson. Vad jag minns av det engelska originalet så gick varken språket eller historien förlorad i översättningen, samma känsla infann sig och samma myror byggde rena stacken i huvudet efteråt.

Det är inte bara mysteriet som fascinerar; det är också personporträtten, omgivningarna och miljöerna. Intrigerna hopar sig i skuggan av dåtidens engelska småstad med omgivande landsbygd, vidskepelse och främlingsfientlighet. En kyrka med tillhörande krypta spelar en markant roll och ger berättelsen en ton av spökhistoria, något som inte förtar känslan av ett mysterium utan snarare bygger upp den.

Till sist; ett litet exempel på en översättning som är mycket bra. Mitt favoritcitat i det engelska originalet blev omedelbart mitt favoritcitat även i den svenska översättningen:

There is my past and my present wasted life. There is the desolation of my heart and my soul. There is my peace; there is my despair. Stamp them into the dust, so that you take me, were it even mortally hating me.

Här är mitt förflutna och mitt nuvarande förödda liv. Här är mitt hjärtas ensamhet och min själs övergivenhet. Här är min sinnesro, här är min förtvivlan. Trampa dem i stoftet, men ta emot dem om också med dödligt hat.

Kommentera