Mysteriet med den försvunna handledaren och den danmarksbesökande examinatorn med minnesförlust

Jag trodde att C-uppsatsen skulle bli min död. Jag överlevde den, och fick den också med råge godkänd. Men nu misstänker jag starkt att min livslinje har stött på det sista, obestigbara hindret:

Mitt förlorade vett och sans.

Martin W och jag skriver just nu på våra D-uppsatser, som aldrig verkar bli klara. Jag har tidigare beklagat mig över att jag inte kunnat läsa ett ord av examinatorns handskrivna, minimala, rättningar. Jag skickade nästan direkt iväg ett desperat – hjälp mig! – till min handledare Peter, som efter en och en halv vecka ännu inte behagat svara. Konsulterade därför idag Martin, som verkar ha slagit in på banan tankeläsning. Han skrev nämligen till mig på MSN ungefär tre sekunder efter jag tänkt göra det själv. Mysko. Hur som helst, ställde frågan till honom om även han fått oläsbara rättningar.

”nej jag fick det datorskrivet .. men inte fan fattade jag vad hon menade.,. så jag skickade till peter som inte heller förstod ..så jag skickade det till examinatorn som var i danmark och inte minns vad hon menade”

Jag undrar om hon inte mindes för att hon var i Danmark eller om hon åkt till Danmark för att hon inte minns.

Jag skulle vilja säga…. Klockrent. Lysande. Underbart. Bra av en examinator att veta vad hon menar. Bra av en examinator att skriva oläsligt till en student och dataskrivet till en annan. Fullständigt lysande. Bra, dessutom, av en handledare, att vara helt otillgänglig, Martin har heller inte fått tag på honom på en och en halv vecka. Bra, när våra uppsatser ska lämnas in på torsdag. Lysande, när Peter lovat att vara tillgänglig på mailen just för att de ska lämnas in på torsdag.

Betyder det här att jag kan modifiera hennes ändringar, eftersom hon ändå inte minns dem?

För övrigt lyckas Martin verkligen alltid med det där med att vränga ord. Jag är rätt bra på att memorera uttryck, och jag minns att Martin en gång sa så här när vi skrev vår C-uppsats: (angående att inte förstå vad man skriver)

”nej man blir så inne i vad man skriver eller vad man tror att man skriver att man inte ens kan läsa vad som egentligen står”‘

 

 

Jag tyckte det var rätt bra. Jag gillar, att det inte bara är jag som är förvirrad.

0 replies on “Mysteriet med den försvunna handledaren och den danmarksbesökande examinatorn med minnesförlust”

  1. […] tacksam så länge jag slipper något liknande det äventyr som var min D-uppsats i litteratur. Jag kallar det”Mysteriet med den försvunna handledaren och den Danmarksbesökande examinatorn…“. Så här i efterhand låter det ju rätt roligt men jag får fortfarande hjärtklappning […]

Kommentera