Något om fantasy, Bechdeltestet och en storslagen avslutning

kraftenKorpringarna har verkligen det där som gör att jag älskar fantasy. Magi, trovärdighet, häftiga karaktärer, ondska, godhet, det gråa där emellan. I första boken, Odinsbarn, är Hirka dotter till en läkekunnig och lever i periferin, ses som annorlunda därför att hon inte har en svans. Det börjar viskas, är hon odinsbarn? Menskr? Är hon Röta? Andra boken, med just den titeln, skickar Hirka in i människornas värld och i tredje delen, Kraften, är det Umpiris värld som sluter cirkeln.

Kraften har ett ständigt driv och en spänning i historien, samtidigt som den utforskar makt, kärlek, kultur, historia och utanförskap. I detta är den inte lika briljant som andra boken, Röta, men fortfarande älskar jag hur Siri Pettersen använder fantasyvärlden för att synliggöra strukturer och ställa frågor.

Samtidigt har de två första delarna också uppvisat en del tråkiga tendenser som tyvärr är alltför vanligt i fantasy: trots att en författare ansträngt sig för att skapa en tuff kvinnlig huvudkaraktär måste hon fortfarande utstå det som kvinnor även utstår i vår värld: sexuella trakasserier. Jag skrev ganska mycket om detta både i min recension av Odinsbarn och Röta. I Kraften är tack och lov den biten nedtonad. Däremot gör den sista berättelsen synligt något annat som har stört mig med de tidigare delarna men som jag inte kunnat sätta fingret på.

Odinsbarn och Röta verkar främst ha män som framträdande karaktärer. Jag har inte räknat, men vid sidan av Hirka finns hennes far, Rime, tehandlaren Lindri, Graal och Naiell, Stefan, Darkdaggar, Urd, rådet (som till största delen är män) och Skuggorna (dito). Jag tänkte inte så mycket på det här innan eftersom Hirka är en så glödande karaktär – en som jag verklligen älskar – men i Kraften dyker det upp flera kvinnor bredvid henne och det fick mig att sakna dem i de tidigare böckerna. Räcker det att placera in en kick-ass- hjältinna i huvudrollen och låta de flesta övriga betydande figurerna vara män? För att dra det hela till sin spets – skulle Korpringarna har klarat Bechdel- testet? Jag vet inte. Kanske är jag extra hård mot Korpringarna för att den är så otroligt bra i allting annat men ändå gnager det ofta under läsningen.

Jag har svårt att släppa den här frågan för Korpringarna har fått mig att tänka mycket på det, men vid sidan av det är Korpringarna storslagen fantasy och Kraften är en lysande avslutning.

B Wahlströms, 2016.

Hitta den här, här eller här.

Andra som läst: Beas bokhylla, Prickiga Paula, Läsfåtöljens bokblogg, Västmanländskan, Mitt Bokliga Liv.

8 thoughts on “Något om fantasy, Bechdeltestet och en storslagen avslutning

  1. Det är också något som jag stör mig på i fantasy. Att det inte finns så många kvinnliga roller och att dom alltid blir ifrågasatta sin position av dom andra. Fint inlägg, kram <3

  2. Ibland krävs det så lite för att en bok/film/tv-produktion ska kännas ”jämställd”, men synar man det närmare så finns det nästan alltid mer att göra.. 😮

    Jag har förresten bara läst den första boken i trilogin. Jag lyssnade på den som ljudbok och hade svårt att hänga med. 😮 Hade trott att jag skulle falla pladask för den, men tyvärr! Vet inte vad som hände!

    1. Ja, eller hur! Hm, jag kan tänka mig att jag skulle ha svårt för att lyssna på fantasy öht på ljudbok (har aldrig testat). Ofta är det ju mycket platser och namn, särskilt i början, och jag brukar ibland försvinna iväg några sekunder/någon minut när jag lyssnar. Brukar därför mest lyssna på böcker med relativt okomplicerad handling, typ deckare 🙂 Kan ju också vara ”fel” uppläsare. Eller bara det att alla böcker inte passar alla 🙂 Men jag gillar Korpringarna!

  3. Jag kommer att tänka på Stephanie Meyers jubileumsutgåva av Twilight där hon skriver om boken men byter kön på karaktärerna, så att Bella är vampyren och Edward människan (fast de heter andra namn). Meyer skriver i förordet att hon vände på könen för att visa att den feministiska kritiken hon fått, om att Bella som kvinna är ett offer, den svagare som ”tämjer” den farliga mannen etc, var obefogad. Andra karaktärer har också fått byta kön, men – det finns en gräns. Bellas mamma och pappa får behålla sina kön för det skulle vara FÖR osannolikt att en pappa fick ensam vårdnad om ett litet barn. Vampyrer och varulvar dock, det är helt sannolikt, men inte att en pappa tar hand om sitt barn.

    Okej okej, Twilight ska ju ändå utspela sig i vår värld och därför är det väl rimligt att den tar med sig våra orättvisor och könsroller. Men för high fantasy, utan grund i vår värld, är det faktiskt bara dålig fantasi.

    1. Hm, intressant. Den har jag inte läst. Men jag håller med dig om att alldeles för få författare ser high fantasy som en chans att frigöra sig från de normer som finns i vårt samhälle.

Kommentera