Något om Mysteriet på Ödeborgen och betydligt mer om min käraste barnbokshylla

Hur många spökböcker med knirrande trappor och hemsökta gamla borgar och slott klarar hyllan för 9-12 år av? Många, om de skrivs som Kristina Ohlssons böcker. Mysteriet på Ödeborgen är den nyaste, och en av de allra bästa. Faktiskt så kan behovet ofta verka omättligt i en fjärdeklass, särskilt när du står där med tjugofem läshungriga (nåja, mer eller mindre) pre-tonåringar packade omkring dig och alla, alla, vill ha den hemskaste, den blodigaste, den otäckaste och den rysligaste boken.

Det är roligt att vara bibliotekarie, då. Det är också otroligt tryggt att ha sina favoritförfattare snällt uppradade i spännings- och spökbokshyllan: Ingelin Angerborn, Lena Arro, Katarina Genar, Camilla Lagerqvist, Petter Lidbeck, Kerstin Lundberg Hahn, Mårten Melin, Magnus Nordin, Kristina Ohlsson, Lena Ollmark. Som snart ganska luttrad barnbibliotekarie har jag läst många av deras alster om än inte alla – men jag behöver heller inte göra det för att veta att de nästan alltid är underbara.

Det finns stunder i mitt bibliotekarieliv jag inte är jättestolt över. Ibland blir jag full i fan, som den gången en av mina mer kaxiga fjärdeklasselever inte alls ville låna någon av de böcker jag föreslagit och det flög ur mig ”Du vågar säkert inte läsa den här, se om du törs bara!” Hen blev lätt indignerad och accepterade med ens boken jag trugade med. Det var just en av Kristina Ohlssons böcker. Det ska tilläggas att det inte var en av de värsta böcker jag känner till och jag var fullt och fast övertygad om att den inte skulle skrämma livet ur det stackars barnet. Ändå var det kanske inte min stoltaste boktipsarstund. Närmare mitt hjärta finns den gången då en elev modigt ville ha en spökbok och sedan lite försynt ryckte mig i tröjärmen och sa: ”Om jag får mardrömmar av den här boken, får jag ringa dig mitt i natten då?” Jag försäkrade att det inte var en jätteotäck bok och att om den ändå skrämdes för mycket var det inte alls nödvändigt att fortsätta läsa. Den skräckblandade förtjusningen i barnaögonen då sa allt och lite till om det fantastiska med skräcklitteratur och den lockelse genren utövar.

När jag känner mig lite extra cynisk, och det gör jag ibland, kan jag göra mig lite lustig över att det aldrig skrivs en rysare för tweenies- hyllan utan en knirrande trappa, en svängande taklampa eller tysta steg som går över ett vindsgolv. Som tur är så har inte mina elvaåringar riktigt hunnit till cynismens klippavsats än och därför gör det ingenting att spökerierna ibland verkar tävla om att hemsöka läsaren på lite för liknande sätt. För det fungerar. Visst finns det några storläsare som redan i tioårsåldern inte längre tycker Angerborns mysrysare är tillräckligt ruskiga och vars blodtörstighet kräver tyngre litteratur, men då finns det alltid Lena Ollmark att vända sig till. Eller Kerstin Lundberg Hahn. Barnhemmet får dem alltid att rysa och Firnbarnen- serien är bland det otäckaste jag läst, så vuxen jag är.

Fast ganska ofta är jag ganska glad över att jag nästan aldrig känner mig särdeles vuxen. Att jag fortfarande kan sluka Mysteriet på Ödeborgen med (nästan) samma frenesi som jag skulle gjort när jag var tio år. För det var ju egentligen den boken den här texten skulle handla om. Mysteriet på Ödeborgen är en fint skriven, lagom otäck, ruskig spännande och, på sina ställen, melankolisk roman om att söka efter ett hem när vuxenvärlden svikit. Som så ofta finns det sorg och rädsla i botten av berättelsen och att det kommer spöken i vägen gör bara den där sorgen och ilskan över föräldrarnas svek ännu tydligare. Det gör ont i hjärtat att läsa, precis som det gör i de bästa barnböckerna. Jag vill ta hand om Ellie och Walter, säga att det ordnar sig. Särskilt när Ellie säger ”Ja, man säger ju så, även om det inte är ett hem på riktigt”, när Walter frågar varför hon kallar fosterhemmet för ”hem”. Mysteriet på Ödeborgen är sorglig, men också härlig, sommarläsning för den orädde. Jag kommer ge den till alla mina elever och jag vet att de kommer att älska den.

Mysteriet på Ödeborgen gavs ut av Bonnier Carlsen, 2019. Du hittar den bland annat på SF-bokhandeln, Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Dagens bok, Agnes bokblogg.

Kommentera