Något om startsträckor och farthinder

Förväntningar är inte alltid av godo, speciellt inte om de var så höga som mina inför The Fall. Jag har visserligen läst en del mindre lovordande recensioner men jag kunde ändå inte låta bli att hoppas eftersom The Strain – första delen i serien – var så bra. Men hundra sidor in i The Fall har det egentligen inte hänt så mycket alls och även om vampyrerna väcker lika mycket delad fascination och äckel som i första boken räcker det inte på långa vägar. The Strain var förvisso också lite seg i starten men på ett helt annorlunda sätt, den långsamma inledningen var ändå full av spänning och förväntan medan The Fall mest är långsam.

Jag hoppas på bättring och läser under tiden också andra boken i Kejsaren, Kungars död. I helgen läste jag inget alls då största delen av i alla fall söndagen gick åt till en trilskande båt. Vi tänkte att det skulle ska några timmar att plocka upp båten och placera den i garaget över vintern, speciellt eftersom vi var fyra stycken, men tji fick vi såklart. Allting som kunde gå fel gick självklart åt skogen och med allt krångel tog det ungefär sju timmar – inte vad vi hade förväntat oss…

I veckan tänker jag hålla mig till något tryggare – mina böcker som aldrig meckar och krånglar och inte startar. Om man nu inte räknar med sådana långa startsträckor som i The Fall då förstås.

0 replies on “Något om startsträckor och farthinder”

  1. Fru E skriver:

    Nej, vad säger du?! Jag som längtar så efter att andra delen kommer på svenska (nästa månad)! Den får inte, inte INTE vara seg!

    • Eli skriver:

      Ja, det var bara en känsla jag fick. Det är ganska mycket snack och ingen verkstad, om man säger så. Men jag håller tummarna för att den blir bättre, jag har ”bara” läst hundra sidor så det finns ju hopp 🙂

  2. bokstävlarna skriver:

    Jag håller med helt. Den där läskiga krypande skräckstämningen som fanns i början av ”The Strain” gillade jag skarpt, men ”The Fall” var tyvärr inte ens i närheten… Besvikelse!

Kommentera